Den första gången som journalisten och tv-profilen Jonas Karlsson, 47, kom i kontakt med doping var 1988.
Karlsson var då elva år och som friidrottstokig pojke följde han allt från de olympiska spelen i Seoul. Då fick han se Ben Johnson slå idolen Carl Lewis, men kanadensaren åkte några dagar senare fast för doping.
– Det där minns jag ganska väl. Det var första gången jag fattade att folk dopar sig, säger Jonas Karlsson när vi ses i Wisbygymnasiets aula, mellan tisdagens två föreläsningar som skedde i samarbete mellan Region Gotland, RF-Sisu Gotland, Polisen Gotland, Länsstyrelsen på Gotland och ett antal gotländska gym.
Senare i livet började Karlsson arbeta som journalist, han är för många känd som reporter och programledare i SVT och Discovery, och i och med jobbet ökade intresset för doping.
– Jag jobbade med friidrott och längdskidor, och i slutet av 90-talet och i början av 2000-talet var det jätteofta som det kom stora dopingfall. I Vinterstudion satt vi ofta och pratade om rysk doping, norska astmasprejer och sådär.
– Skulle man bevaka de idrotterna jag jobbade med så var man tvungen att intressera sig för doping i någon mån, och jag blev väldigt intresserad av det.
Med tiden har han rapporterat om spektakulära fall (som exempelvis de med Johan Mühlegg och Marion Jones) och träffat många dopade idrottare, och just Ben Johnson mötte Karlsson i en flera timmar lång intervju inför OS i Tokyo 2020.
Efter att Jonas Karlsson slutade på SVT 2016 började han också arbeta mer aktivt med dopingfrågor och har, genom olika organisationer, under många år föreläst, arbetat förebyggande och varit med och utbildat poliser.
I dag ser han dopingen som ett stort, och för många okänt, samhällsproblem. Som kan komma att göda kriminella gäng, och öka risken för aggressivitet och våld.
Hur stort är problemet? Det är förstås svårt att svara på, men...
– Det beror ju på vad man jämför med, men det är ett större problem än vad många tror. Jag vet ju inte exakt hur många som tar steroider för att bli snygga på gymmet, men de uppskattningar som har gjorts pekar på 40 000 steroidanvändare och uppåt i Sverige.
– Om det är 40, 70 eller 100 000 vet jag inte, men det är många, säger Jonas Karlsson.
Problemen finns överallt och skär igenom alla samhällsklasser och finns givetvis även på Gotland, säger Karlsson.
– Det gör det, absolut. Det är jag övertygad om. När jag föreläser för gymnasieskolan här så förutsätter jag att det sitter en eller ett par som tar, eller snart kommer att ta, den här typen av preparat. Rent statistiskt är det så, säger han och fortsätter:
– Ni har väl samma drivkrafter på Gotland att se lite bättre ut som i Stockholm eller i Karlstad där jag kommer från? Att få tag i preparaten är en baggis, hur lätt som helst.
Han ser som sagt dopingen i Sverige som ett större bekymmer, och då tänker han inte på elitidrotten. Han tänker på gemene man som vill ta en genväg i drivet att se snyggare ut och bli mer muskulös, och Karlsson tycker att det är något man pratar om alldeles för lite.
– Inom idrotten är det jätteväl rustat. Det finns jättebra system för att testa, upptäcka, följa upp och straffa. Utanför idrotten är det mer bristfälligt. Det ligger till exempel med i styrdokument och läroplaner för skolan, att man ska prata om anabola steroider, och det är väl därför jag står här på en scen. Då har man bockat av det, och det är ju jättebra, men de flesta skolorna gör inte det. De ägnar nog väldigt lite tid år det.
Jonas Karlsson ser olika anledningar till att folk väljer att dopa sig och till exempel ta anabola steroider.
En stor drivkraft är att få "superkroppen", som man ofta kan möta på sociala medier.
– Vi sköljs över med idealkroppar hela tiden. Vi exponeras för otroligt mycket vältränade och slimmade kroppar och med kurvor på rätt ställen, om det handlar om tjejer och sådär. Om vi pratar om män möter vi väldigt ofta människor i bar överkropp i sociala medier och alla möjliga sammanhang, men vi möter väldigt sällan den normala kroppen som du och jag och de flesta här har.
Karlsson fortsätter:
– Vi exponeras nästan uteslutande för skeva kroppsideal och det blir också väldigt svårt att uppnå den typ av superkropp för många. Men det finns otroligt många som har drömmen och ambitionen att göra det. Det går så klart att skaffa den på ren väg. Det tar jättelång tid och du måste träna och äta rätt och göra allt rätt. Sen finns det en genväg... Istället för fyra år som en galärslav på gymmet så kan du ta 3-4 månader med två kurer steroider så är du där, om du har genetiken för det.
Jonas Karlsson tror också att tidiga upplevelser från ungdomen kan bli en senare utlösande faktor.
– Det betyder jättemycket vad folk som betyder något för oss tycker och säger. Saker vi har med oss från kompiskretsar i skolan. Pikar om att man är knubbig eller tjock... Jag träffar och har kontakt med många som har dopat sig och på frågan om varför de börjat så återkommer de till de tidiga nålsticken. Att det föds något slags revanschbegär, "jag ska visa dem jävlarna, jag kan också vara snygg".
Han är också övertygad om att problematiken med doping bara kommer att bli större.
– Ja, absolut. Vi ser att det har ökat under hela 2000-talet och jag ser ingen anledning till att det ska minska egentligen. Snarare tvärtom. Trenden är att kroppen blir mer och mer viktig för oss. Den största statusprylen vi har är inte bilen eller mobiltelefonen längre, det är ju kroppen. Forskningen visar också att kroppsidealen, att se bra ut, vara vältränad och muskulös, är viktigare för unga idag än för 10-15 år sen. Varför den kurvan skulle vända nu... Det har jag svårt att tro.
För att sätta större fokus på frågan tycker Jonas Karlsson att man bör prata mer om ämnet, och öka förståelsen att problemen finns.
– Om vi pratar om anabola steroider vet vi att gymmen är den största riskmiljön. Där folk är och lyfter vikter för att bygga muskler, då ska gymmen så klart jobba förebyggande mot doping. Det finns effektiva metoder för att göra det och det bygger också på ett samarbete med polisen.
– Och ett förebyggande arbete startar ännu tidigare egentligen. Det startar vid frukostbordet med barnen. När man pratar om vikten eller inte vikten av att se ut på olika sätt. Att man kan vara stolt över sin kropp oavsett hur man ser ut och inte behöver jaga något annat och extremt. Det kan man inte lägga på barnen, att de ska förstå och begripa, utan det måste vi vuxna guida dem igenom. Jag tror att vi ska prata mer med våra barn överhuvudtaget, och det gäller inte bara doping. Jag tror att vi blir sämre och sämre på det. Vi är så upptagna av oss själva och jag inkluderar mig själv där också. Om man inte tar sig tid så kan man inte räkna med att hitta en lösning på det, säger Jonas Karlsson.