Tur att turisterna inte hamnar på Sergels Torg

Jag hade inte tänkt så mycket på det.
Att jag hyr en lägenhet som omges av några av de mest fotograferade rosorna i Visby.
Men häromveckan fick jag en påminnelse när en medelålders man plötsligt klev in genom dörren till innergården.
"Schöne rosen", sade han, och såg en aning besvärad ut.
Själv satt jag tillbakalutad i en solstol, läste fotbollsmagasinet Offside och drack en cola.
"Yeah, they really are", svarade jag, efter att förgäves letat efter orden på tyska.
Det här med att bjuda på kaffe om man får oväntat besök hann jag inte riktigt med. För den tyske turisten log, ursäktade sig, och försvann snabbt uppför Fiskargränd.
Synd, för jag hade gärna bidragit med tips på sevärdheter, caféer eller restauranger.
Av någon anledning känner jag alltid en stark drivkraft att hjälpa turister. Att berätta om de bästa platserna - eller i alla fall de platser som jag uppskattar mest.
Jag vill helt enkelt att de ska få en så positiv upplevelse av Sverige som möjligt.
Men det är klart, den här tyske mannen befann sig åtminstone i ett härligt sommar-Visby.
Jag menar, han behövde inte riskera att hamna på typ Sergels Torg.
* * *
Annars kommer jag ofta på mig själv med att skratta åt min tveksamma fysiska dagsform.
Jag blir andfådd bara av att gå i backarna i Visby innerstad.
Kanske borde jag börja spela fotboll igen eller innebandy, eller någon annan lagsport där mitt fenomenala bollsinne kommer till sin rätt.
Svårt bara, med de arbetstider som man har.
Tennis försöker jag åtminstone träna en gång i veckan. Där är problemet bara att jag under min collegetid i USA spelade en gång om dagen.
Så jag blir ofta irriterad över att jag inte är lika bra som då.
Senast jag var nere på grusbanorna i
Botairlunden slängde jag racket i stängslet och sparkade på min vattenflaska.
Vad ska man säga? Pinsamt.
* * *
Det börjar bli dags att ta ett par veckors
semester. Jag ska hälsa på mina föräldrar och kompisar i Stockholm. Och tänka över jobb-idéer inför resten av sommaren och hösten.
Tidigare arbetskamrater i Stockholm undrar ibland över hur mycket idrott det egentligen finns att skriva om på Gotland.
Mitt svar är att det finns hur mycket som helst.
Jag önskar bara att vi hade hur mycket tid, och hur mycket resurser som helst att bevaka allt.
* * *
nVarpa-SM inleds på måndag i Hablingbo. Det är fascinerande att se de allra bästa så konsekvent pricka rätt med sina kast.
Men de som imponerar mest på mig just nu är ändå Thomas Lövkvist och de andra cyklisterna i Tour de France. Detta trots att doping-cirkusen omkring naturligtvis är störande.
Trist att de fem bergen i torsdags var
åtminstone ett för mycket för gotlänningen.