Tänk om han fått spela mot Pippen
KRÖNIKA: Veckans bomb i idrottssverige, eller i alla fall bland basketfantaster i landet, var nyheten att Chicago Bulls-legenden Scottie Pippen kommer till Sverige och Sundsvall för att lira en match med The Dragons. Snacka om häftigt.
Själv har jag haft förmånen att se NBA-basket live, dock inte Bulls, Jordan eller Pippen, men kan ändå skriva under på att basketstjärnornas status i USA, och uppvisningarna de bjuder publiken på under match, är något utöver det vanliga.
Jag kan inte annat än att gratulera Sundsvall till det kortvariga men därtill än mer exklusiva nyförvärvet.
***
Jag satt och slumrade framför TV-sporten i tisdags (jag brukar somna till så dags nu för tiden) när jag hörde nyheten med ett halvt öra. Det var min sambo Per som påpekade för mig att de sagt något om Akropol. Fick klicka in mig på text-tv för att klargöra att Pippen skulle spela med Sundsvall i hemmamatchen mot Akropol fredagen den 11 januari.
Just det Akropol som min lillebror Johan blev erbjuden att spela tillsammans med denna säsong.
Just det Akropol som hans före detta coach Zlatan Hadziresic numera tränar.
Då, när han blev tillfrågad, gjorde jag några tafatta försök att få lille(?)bror (numera flera decimeter längre och ett antal kilo tyngre än mig) att ta chansen att spela i ligan. Jag är ju redan stolt över hans insatser i ettan med Blackeberg, men att ha sin egen lillebror med i Sveriges basketliga hade varit ännu häftigare.
Men det var lönlöst. Så mycket tid ville han helt enkelt inte lägga ner på sin basket. Undrar om han ångrar sig nu? Tänk om han hade fått spela mot Pippen
***
Imorgon är det första advent. Jag längtar efter att få tända första ljuset i adventsstaken, känna svavellukten från tändstickorna blandas med doften av varm choklad. Jag längtar efter att få sätta på Carolas julskiva utan att behöva skämmas. Att få mysa vid frukostbordet i morgonrock och ulltofflor medan snöflingorna sakta faller utanför fönstret samtidigt som solens första strålar bryter mörkret. Att äntligen få öppna de första luckorna i adventskalendern.
För visst är det väl just så man minns sin barndoms advent - väntan på julen.
Advent är som sagt väntans tider.
På tal om väntan känns det som att damfotbollen på ön just nu befinner sig i någon slags advent.
Frågan är bara när något ska hända.
Själv går jag också i väntans tider. Men min advent innebär något helt annat.
Det verkar som att jag får fira "jul" i slutet av februari.
Så för min del är det en hel del söndagar kvar.
Så jobbar vi med nyheter