Skottsäkra släktträffar

17-åriga Josephin Ahlby hämtades redan på lekis av sin farbror Björn, och kördes till skyttebanan. Det har hon inte klandrat honom för - elva år senare finns hon med i den gotländska skyttetruppen till Island Games.
Hon är blandad inför faktumet att även farbror Björn finns med i truppen.
- Det blir en extra press, men det är ju både positivt och negativt. Han kommer att motivera mig att göra bra ifrån mig, men finns också som ett stöd om det ändå går dåligt. Mest känns det som en trygghet att någon man känner väl åker med.

Ser fram emot motståndet
Skytte är en sport som spänner över många generationsgränser. Josephin Ahlby, som tävlar i stående luftgevär, gillar familjariteten, men ser också fram emot ett annat motstånd än vanligt.
- De flesta jag tävlar mot här är desamma som när jag började. Men ett par gånger om året tävlar vi på fastlandet, bland annat när jag var på J-SM. Island Games känns ännu större, särskilt för Gotland, så det är riktigt pirrigt.
Erfarenheterna från just J-SM har lärt Josephin Ahlby hur hon ska tackla den där nervositeten, som annars kan skaka upp en normalt stadig stödarm.
- Jag lyssnar på musik och fokuserar på att motivera mig själv och lugna ner pulsen, så det ska nog gå bra. Jag och Sandra Pettersson hoppas i alla fall på en medalj i luftgevärets lagtävling, berättar Josephin Ahlby.
Tre syskon Widing finns också med i truppen - tvillingarna Eva och Per samt storebror Olof. Eva Widing har redan varit med på fyra Island Games tidigare, men som volleybollspelare.
- Jag har skadat knät, så Per frågade om jag ville satsa på skyttetruppen i stället. Jag köpte nytt vapen bara förra veckan, men tränar mycket nu och tror mig ändå ha en chans på pallen.
För första gången är det luft- och sportpistol är som gäller för Eva Widing på Island Games. Olof däremot är en rutinerad ö-spelsskytt.
- Jag tror inte det blir några släktfejder på banan, man hejar ju på alla gotlänningar. Att ha släktingar med är bara fördelaktigt, alla hjälper ju varandra, menar Eva Widing.

Inte en smal sport
Även lagledaren Peter Nordgren har släkt med sig, i form av sonen Pontus. För sonen är det andra ö-spelet i ordningen, medan pappa Peter hunnit med hela åtta stycken.
- Vi tävlar inte i samma grenar, så det blir ingen konkurrens. Jag har till och med tränat Pontus en del. Det funkar ju inte alltid, men för oss har det gått bra. Ibland får jag gliringar om när han ska slå mig, men faktum är att han redan har gjort det.
Peter Nordgren ser det inte som ett tecken på en smal sport, att så många i truppen är av samma blod.
- Egentligen är det samma inom till exempel fotboll, att söner följer efter fäderna. Skillnaden är att man kan hålla på längre i skytte, så generationerna tävlar ihop.

Har press
Han har press på sig, Peter Nordgren, som tävlar mest inom standard- och snabbpistol. Från Island Games på Rhodos fick han hela sex guldmedaljer med sig hem. Samma skörd lär det inte bli i år.
- I teorin kan vi ta 14 guld igen, men det gör vi inte. Vi har ett rutinerat lag och är jämna , men andra öar har duktiga skyttar också. Målsättningen är att alla i truppen ska få någon form av medalj med sig, berättar Peter Nordgren.

Skottsäkra släktträffar

SKYTTE: Den gotländska skyttetruppen är en enda stor familj.Flera av deltagarna är i alla fall nära släktingar.- Både en trygghet och lite extra press, säger Josephin Ahlby om att ha farbrodern Björn med sig till Åland.