Leo tar Ladies mot ny storhetstid
BASKET. Spelare kommer och spelare går, men gamle Anders "Leo" Pettersson består. Hjärtat bultar stenhårt och taktfast: VISBY LADIES.En tredjedel av sitt liv har coachen vigt åt klubben i sitt hjärta.
Foto: Fotograf saknas!
Säsongen 1995-1996. Chicago Bulls är tillbaka på NBA-tronen och vinner finalserien över Seattle Supersonics med 4-2. Michael Jordan är bäst i världen och Dennis Rodman äger under korgarna.
På andra sidan jordklotet förlorar Visby Ladies SM-finalen mot Nerike med 1-3 i matcher.
Vid coachblocket - en rookie vid namn Anders "Leo" Pettersson.
Det var då. Därefter har många spelare, ledare och styrelseledamöter kommit och gått.
Anders "Leo" Pettersson har sett dem alla.
Säsongen 2008-2009. Anders Pettersson står inför sin 14:e säsong i Visby Ladies och efter att ha lirat andrafiolen ett par säsonger är han nu tillbaka som headcoach.
Top dog.
Som sig bör.
Luttrad, vis och med en dröm om guld.
Vi träffas över en lunch - på menyn: en och en halvtimme med 100 procent basket.
n Hur har silly season varit för Visby Ladies?
- Spännande. Vi gick tidigt ut och sa till spelarna att vi ville ha en påskrift snabbt. Det gjorde att ett par spelare valde att kliva av direkt. Det var en jäkla besvikelse när Olga Kjelsson, Joanna Ausmann och Agnes Nordström lämnade, sen även våra egna ungdomar Sofia Uddin och Erika Johansson. Vi ville ha med alla på det här tåget. Istället fick vi lägga om och börja titta på andra som vi trodde skulle passa in i vårt koncept. Det har varit roligt, men det har samtidigt varit mycket jobb. Ibland blir man väldigt besviken, men det är också jäkligt inspirerande när man vet vad vi jobbar efter.
n Och det är?
- Vi vill vara med och slåss om en finalplats. Det har alla som var här nere och som kommer vetat om hela tiden. Då är man också införstådd i vad det betyder träningsmässigt och inställningsmässigt. Man är beredd att offra sig och träna hårdare.
n 14 säsonger som coach. Det är lång tid, hur länge orkar du fortsätta?
- Jag är mer motiverad nu än för fem-sex år sen då jag var riktigt trött. Det går i vågor, men jag hade aldrig hoppat på det om jag inte känt att det var roligt. Så länge jag har motivationen att vilja göra något och komma uppåt så är det inspirerande. Den viljan tycker jag att tränarstaben, spelarna och styrelsen har nu.
n Hur hittar du inspiration år efter år?
- Ett sätt är att jag älskar basket som sport, men sedan handlar det mycket om vilka individer man arbetar med. Så länge det är något nytt som händer vare sig du är spelare eller tränare så tycker man att det är jäkligt roligt att hålla på och nu har vi många projekt som vi ska starta upp. Det är väl det som drar en framåt. Men också att de du jobbar med verkligen vill något och man känner att man kan skrika på varandra och veta att det här gör vi för att vi själva ska bli väldigt bra.
n Vad betyder Visby Ladies för dig?
- Först var Visby Basket klubben i mitt hjärta, men nu är det Ladies. Klubben är en stor del av mig eftersom jag varit med så länge och det kommer att kännas väldigt konstigt den dag jag inte har Ladies. Om den dagen kommer...haha.
n Skulle du kunna coacha en annan klubb i damligan?
- Jadå. Inga problem, men jag har väldigt svårt att tänka mig att jag skulle lämna Ladies innan jag känner att jag gjort mitt. Från början när jag kom till klubben hade jag som målsättning att klubben skulle bli skuldfri och att den skulle vinna ett SM-guld. Hälften är uppfyllt och vi är på rätt väg med det andra också.
n Är Södervärnshallen som ett vardagsrum för familjen Pettersson/Söderberg?
- Som ett dåligt vardagsrum. Visst är den som ett andra hem. För tjugo år sedan kände man att Södervärn var en bra hall, men nu känner man att alla andra klubbar åkt ifrån en. Varför har vi som har två elitlag och ett tredje med ambitioner att bli det sämre förutsättningar att träna och spela än andra klubbar i landet? Det känns lite orättvist med de utsatta läget vi har genom att bo på en ö.
n Hur mycket tänker du på basket?
- Vissa tider som nu går det inte alls att koppla bort. Det går inte att jobba extra en dag och bli ledig nästa för det dyker alltid upp nya saker. Många dagar så är det sista man tänker på innan man somnar basket och det första man vaknar med är en baskettanke.
n Många spelare har passerat revy i Ladies. Vem är den bästa?
- Det finns så många... Ser man bara på spelkvalité bland svenska spelare så finns det tre som av olika orsaker har varit oerhört värdefulla för klubben och basketen. Det är Susanne Rosengren, Marie Söderberg och Katja Lefwerth. De är i ett fack för sig själva. Sen finns det andra som varit fantastiskt duktiga. Bland de inhemska spelarna som höjt sig över mängden så har vi Mikaela Braf och Johanna Ericsson. Där har vi en bra första femma.
n Bästa importen?
- Inställningsmässigt kan vi ta en sån som kanadensiskan Klara Danes. Borta mot Nerike slog hon ut en framtand i en situation och blödde ur både mun och näsa. Fem-sex minuter senare känner jag att någon knackar mig på axeln och då har Klara satt sig bredvid och jag undrar vad det är. Ska hon ha något? Mår hon sämre? Det enda hon säger är "Jag är redo att spela nu". Då har hon precis dragit ut en tand, näsan är lite krokig och det enda hon vill är att hjälpa att laget ska vinna. Den viljan ser man inte hos många. Rent spelarmässigt hade vi 97-98 Tia Paschal som snittade 28 poäng, 14 returer och fem steals. Det är siffror som är otroliga. Hon gick in i WNBA direkt efteråt.
n Största talangen?
- Mikaela och Johanna har varit det. I dag är det Josefine Loob. Det är upp till henne hur bra hon vill bli. Hon har spelat basket i ungefär två år och det märks vilka gener hon har av elitidrott både från sin mamma och sin pappa. Hon vet vad som krävs och är en stark individ. Hon kan pressa sig själv hela tiden. Så var det också med både Marie och Rosengren. Har man den modet att träna så hårt blir man landslagsspelare och det tror jag att hon kan bli.
n SM-final är målsättningen, varför inte gå för guld direkt?
- Om vi går till final kommer vi säkert att ha den målsättningen. Men att säga SM-guld är att sätta en väldigt stor press på sig själva. Vi nöjer oss med att säga att vi siktar på att vara ett av de två lag som spelar de sista matcherna. När man väl är där är det väldigt små marginaler. Lika väl som när vi vann SM-guld kunde Luleå ha tagit det. Det är mycket som ska passa in.
n Det låter som en tuff målsättning med tanke på att ni hade svårt att ta er till slutspel i fjol...
- Det är en väldigt tuff och svår målsättning, men den ligger inte över våra huvuden. Det är inget vi bara går ut och säger eller som bara finns på ett papper. Från första dagen vi pratade med spelarna så har vi haft den här målsättningen. Vi värvar inte två amerikanskor och Elena Radenkovik för att vara ett mittenlag.
n Men truppen är fortfarande tunn...
- Det är den, men så är det för de flesta. Vi känner att vi står inte och faller med någon spelare såvida det inte handlar om en längre period. Enstaka matcher är det inga problem. Då har vi back up på alla positioner. Är Brittney borta så har vi Marie och hon var en av ligans bästa pointguardsen i ligan förra året. Hon är inte sämre i år. Är Sherrell borta så har vi Carro Danielsson, Loob och Malin Torelm. Dessutom är vi nära en ryska, men det är mycket pappersexercis för att få visum och sånt.
n Guldfavoriter i år?
- Det tar emot att säga det, men det är Solna. Med tanke på att de i stort sett har kvar förra årets lag och ska spela Eurocup så är det märkligt om man inte skulle vara favorit. Men jag tror inte att de kommer att vara överlägsna utan få kämpa väldigt mycket för att vinna.
n Kommer vi att få uppleva ett nytt SM-guld för Visby Ladies?
- Definitivt. Det tror jag och de ambitionerna finns inom föreningen. Sedan om det är sex månader, tre år eller fem år bort vet jag inte. Men att Visby Ladies kommer att vinna guld igen, det är jag övertygad om.
Den rutin och det basketkunnande Pettersson besitter gör att jag tror honom.
Framtiden får utvisa när.
Vi sätter stopp här.
Så jobbar vi med nyheter