Inte mycket till fest i Valborg
Alla förlorade under långhelgen.
Och jag tror knappast att någon av dessa lags spelare tillhörde de gäng jag såg halsa i sig suspekta drycker i Botaniska Trädgården sent på Valborgsmässoafton.
Jag hade verkligen sett fram emot VIF Gutes hemmapremiär. Men då insåg jag inte att Gutavallens gräsmatta var så dålig som den faktiskt var. Matcher på ett hoppande underlag blir sällan sevärda.
Nu var det dock inte underlagets fel att det blev 2-3 i baken.
Snarare var det Gutes agerande på fasta situationer som avgjorde.
Vid Vasalund/Essinges 1-0-mål tappade ytterbacken Mattias Harring för några tiondelar fokus och markering på ett inkast. Ett par sekunder senare låg bollen i mål. Samma sak vid Solnalagets 3-1. Gotlänningarna ställde om för långsamt efter en frispark emot sig - och det straffade sig genast.
Känner jag noggranne tränaren Stellan Carlsson rätt så kokade han inombords efter dessa tankeblunders.
Annars ska man nog inte dra alltför stora växlar av Gutes förlust. Laget har ett grundspel som man trivs med, och viktiga spelare som Joakim Lindgren och Fredrik Larsson lär snabbt komma igen efter relativt bleka insatser i går.
Det räcker med att tänka tillbaka på 0-4-förlusten mot samma lag för ganska exakt ett år sedan.
VIF Gute reste sig efter den smällen, och det kommer de att göra igen.
Men säsongsinledningen kan bli tuff. Närmast väntar spelskickliga Syrianska på ett underbart jämnt konstgräs i Södertälje. Och sedan en av seriens favoriter, Västerås SK, hemma på Vallen.
När det gäller Dalhem finns det större anledning till oro. Det såg inte alls bra ut i hemmapremiären mot Roslagsbro. Spelarna hjälpte varandra alldeles för dåligt, och ett tydligt ledarskap saknades på planen när spelet gick i baklås. Det är tröttsamt att upprepa sig, men visst saknas både Angelica Åberg-Mattsson och Andrea Caesar - och det ganska rejält.
Den nödvändiga kylan saknades också i Dalhem. Alltför många stressade alltför ofta i passningar och avslut.
Helena Nirs syndade minst på den fronten. Hon visade, framför allt före paus, att hennes spelsinne blir oerhört viktigt även i år.
Att det sedan var hon som orsakade baklängesmålet kändes inte riktigt rättvist.
Fast å andra sidan, en så rutinerad spelare som Helena Nirs borde veta bättre än att drälla med bollen i eget straffområde.
Men nu glömmer vi den här helgen så fort som möjligt.
Sämre kan det knappast bli.
Så jobbar vi med nyheter