Hopp om mjuk landning efter turbulent och orolig resa

Ett halvår har hunnit passera med corona närvarande i Sverige. Hur lång tid som återstår innan viruset släppt sitt grepp om vår vardag vet vi inte. Viruset har påverkat alla delar av samhället, så givetvis också idrottsrörelsen.

Bo Ronsten, distriktsidrottschef på RF-Sisu Gotland, vittnar om ett utmanande halvår för Gotlands cirka 180 idrottsföreningar.

Hur har idrottsgotland påverkats av pandemin?

– Vi vet att det har påverkat enormt mycket ekonomiskt. Av de som söker det regionala stödet så är det 6,1 miljoner kronor i intäktsbortfall, och då är inte ens minskade sponsorintäkter inräknat. Vi har föreningar som blöder enormt, säger Bo Ronsten och fortsätter:

– Sedan finns det alltid två sidor av myntet, det finns saker som har blivit positivt. En del i detta är digitaliseringen, där flera föreningar som har tagit sig tid till att digitalisera sin verksamhet för att tjäna tid till idrott. De föreningar som gör det tror jag kommer ha stor nytta av det efter corona. 

En annan aspekt som kommer på tal är att den idrott som kunnat återstarta sker helt utan, eller med mycket begränsad, publik. 

– Jag tror att många gotlänningar känner en hunger efter att få gå och se på idrott igen och känna stoltheten över sina föreningar. Idrotten skapar stolthet. 

Väl medveten om att det ekonomiska slaget har tagit olika hårt, hur tufft är det ekonomiska läget för idrottsföreningarna i stort?
– Det finns föreningar som har sparat lite i sin lada och som klarar det här bättre och inte har tagit så stor skada ännu, medan andra föreningar har drabbats enormt hårt. Till skillnad från exempelvis näringslivet har det inte slagit mot idrotten lika omedelbart, utan effekterna har kommit successivt. Med det sagt tror jag inte att vi har sett det värsta än.

– Vi skrek inte så högt till en början för alla kan inte göra det, på så sätt tog idrotten ansvar i situationen. Men på sikt kommer vi behöva stöd för att bibehålla engagemanget och för att klara den stora folkrörelse som idrotten är. 

Hur mår idrottsgotland i detta nu, efter sex månader med corona?

– Det är inte helt nattsvart. Jag förundras över den kraft som finns i idrottsrörelsen, hur man kämpar och försöker göra det bästa utav det. Det kunde ha varit mycket värre, men jag tror inte att vi har passerat den tuffaste delen ännu. Vi kan nog summera läget först vid nyåret. 

Upplever du att föreningar snabbt lyckats anpassa sig till den nya situationen, identifiera hoten och mota dem?
– Inte direkt i början då det överallt var som ett gungfly, men generellt tycker jag att föreningarna har gjort ett fantastiskt jobb med att ställa om och ta ansvar för pandemin på ett klokt och vettigt sätt.

Läget är alltjämt osäkert, hur viktigt är det att föreningar har upparbetade planer för olika scenarier och tidslinjer med restriktioner? Att kunna agera istället för att reagera?

– Scenarioplaneringen är väldigt viktig i det avseendet, så att man inte enbart reagerar. Det är dock givetvis väldigt svårt att ha den på plats fullt ut.  

Om vi lyfter blicken framåt, vad blir viktigt för idrotten att fokusera på i takt med att situationen lättar?

– Att föreningarna fortsätter ta det på allvar och behåller de uppbyggda strukturerna, så att det inte blossar upp igen. Vidare, hur bibehåller eller återskapar vi det stora engagemanget som idrotten hade innan?  Detta är viktigt inte minst sett ur folkhälsoperspektivet.

Att Gotlandsidrotten blivit skadeskjuten står helt klart.  Bo Ronsten har ändå gott hopp om att idrottsrörelsen ska komma ur coronapandemin relativt helskinnade, med ömsat skinn.

– I mina mörkaste stunder tänker jag hur i helskotta det här kommer att gå, sedan kommer alltid glädjeämnen som gör att jag känner att vi på sikt kommer landa mjukt för att idrotten är så stark och betyder så mycket för väldigt många. Vi kommer att anpassa oss på ett sätt som stärker oss, exempelvis genom att hitta nya bestående tävlingsformer för idrottandet.

– Det har inom idrotten byggts en styrka i det konservativa och traditionella, men den kan också vara förödande om man inte vågar förändra. Kriser har alltid stärkt människan på ett eller annat sätt och så kommer det vara även nu, säger Bo Ronsten.