Gutefans är vi allihopa - eller?
FOTBOLL. Drängfulla bråkmakare eller trofasta fotbollsälskare? Åsikterna om fotbollssupportrar är lika många och invecklade som skäggstråna i Kea Svenssons ansikte. GA sporten träffade kärntruppen i Gutefans för att prata läktarkultur.
Foto:
Även om fotbollen var skit så skulle en supportergrupp på Gutavallen åtminstone få fart på stämningen.
Matchen på läktaren
Och tanken är inte alls dum. På senare betyder matchen på läktaren minst lika mycket för åskådarna som spelet nere på planen. För ingen kan väl ärligt säga att ett fullsatt storstadsderby i allsvenskan bjuder på någon fotbollsunderhållning av klass? Nej, det handlar om rivalitet, känslor och stämning.
När vårsäsongen summeras kan man konstatera att det gått sådär. Någon större publiktillströmning har det inte blivit till Gutavallen. Men Gutefans finns där - och stödet uppskattas.
- Det betyder jättemycket när spelarna kommer fram och applåderar oss. Då har det varit värt att stå där och skrika i 90 minuter, säger Simon Malmberg.
Gemenskap
Det är svårt att riktigt sätta fingret på vad som lockar med läktarkulturen. Kan man inte lika gärna sitta hemma och se matchen på teve?
August Eliasson: - Att få utlopp för sina känslor. Svenskar är ju överlag ganska tysta och stela. Då är det skönt att få släppa ut alla känslor för en gångs skull. Att sitta hemma och titta på teve är inte alls samma sak.
Gustav Jemt Gardell: - Gemenskapen är viktigast. Och att få uttryck för sina känslor.
August Eliasson: - Det är en kul och social grej också. Att få träffas både innan och efter match. Vi har en viktig uppgift att skapa en viss feststämning kring matchen. Vill man inte ha feststämning då kan man verkligen sitta hemma och titta på teve.
Lokalt engagemang
Samtidigt som det blir allt längre mellan de upptagna stolarna på Gutavallen är gotlänningar beredda att åka till Schweiz och Österrike för att följa blågult i EM. Den globala fotbollsindustrin växer så det knakar och du kan se matcherna i de stora ligorna var du än befinner dig i världen. Finns det en risk att det lokala engagemanget dör?
Gustav Jemt Gardell: -Ja, det gör det kanske. Men jag tycker nog att vi har ganska hög stämning på Gutavallen trots allt. I alla fall när man jämför med Stockholmslagen i serien.
August Eliasson: - Det är synd att det inte finns någon riktig publikkultur på Gotland. Vi vill gärna få in en sådan tradition.
Ingen rivalitet
Gotländsk läktarkultur är sedan länge synonymt med EN vrålande supporter på läktaren. Kea Svenssons stämma hörs milsvitt, men han stämmer inte in i Gutefans ramsor och sånger.
Gustav Jemt Gardell: - Nej, men vi diggar honom ändå. Han kör sitt rejs och det får gärna fortsätta med. Han håller ensam i gång hela andra sidan.
Simon Malmberg: - Vi peppar liksom varandra hela tiden.
Huliganism
Det går inte att diskutera läktarkultur utan att nämna dess avart - huliganism. Men Gutefans har distans till vad de håller på med och är noga med att påpeka att de är emot alla former av våld.
Gustav Jemt Gardell: - Våldet hör inte hemma på fotbollsplanen, så enkelt är det.
August Eliasson: - Det är väldigt få som missköter sig, men ändå får alla skulden. Väldigt få skulle få för sig att fördöma hela hiphop-kulturen bara på grund av ett par "drive-bys". Men det gör medierna när de pratar om fotbollssupportrar.
Känslor
Det handlar om fest, sammanhållning och tillåtelse att visa känslor. Men tjejerna lyser med sin frånvaro. Kanske är det så enkelt att läktarkulturen även ger killar tillåtelse att kramas?
August Eliasson: - Killar har nog i allmänhet en större längtan efter att få uttrycka sådana känslor än vad tjejer har.
Simon Malmberg: - Skulle jag hoppa på August på stan och börja krama honom skulle folk nog tycka att jag var lite konstig. Men på en fotbollsmatch är det helt okej.
Så jobbar vi med nyheter