Gotland kan nå eliten om ett par år

nFör den gotländska damfotbollens utveckling är det oviktigt vilken klubb som kan stoltsera med att vara bäst på Gotland. Det handlar nämligen inte om att vara det bästa laget på ön utan om att ta sig så högt upp i seriesystemet som möjligt.
Dock finns inte spelarmaterial på Gotland för att flera lag ska kunna konkurrera med varandra och samtidigt vara konkurrenskraftiga gentemot övriga Fotbollssverige.
Med ovanstående sagt tycker jag verkligen att det ska bli intressant att se vad som händer inom den gotländska damfotbollen de närmaste åren. Min förhoppning är att om en förändring sker så gör den det till förmån för de gotländska spelarna, vare sig de i dagsläget tillhör Dalhem, P18, KIK/FG eller någon annan gotländsk förening.
Men alla vet ju att det inte är särskilt lätt att lära gamla hunder att sitta…
* * *
Tog mig ut till ett regntungt Levide IP i söndags för att få se en match av det allra konstigaste slag. Inlindad i ett grönspräckligt påslakan från 70-talet försökte jag hålla värmen samtidigt som jag bevittnade en något svårflörtad publik långsamt få upp både värme och stämning.
Levidespelarna la ibland ner mer energi på att få publiken att låta än att spela fotboll, men på något underligt sätt lyckades de ändå komma igen på sitt alldeles egna vis.
Trots att jag har IFK som moderförening tittade jag med varmt hjärta på när domaren blåste av matchen som visserligen betydde förlust med uddamålet för Levide men som också ställde samma lag som seriesegrare med minsta möjliga marginal.
Ett enstaka mål på en hel säsong skiljde då de två lagen åt.
Utan att känna till varken spelare, ledare eller supports till klubben gissar jag att föreningen är ganska nöjda med serieseger och därmed ser kvalet mot Bälinge mer som en rolig erfarenhet än en chans att få spela fastlandsfotboll nästa år. Men visst kan jag ha fel. Glädjen som infann sig på Levide IP när domare Nicklas Ivarsson blåste av matchen är jag däremot säker på att jag inte tagit miste på. Den var definitivt av äkta vara.
* * *
Samma glädje hoppas jag att ett gäng gotländska fotbollstjejer få ta del av inom ett par år genom en serieseger i division II.
Sen är frågan om Dalhem eller ett "Team Gotland", har störst chans till en sådan seger. Jag har svårt att tro på tanken att slå ihop tre föreningar för att bilda en ny.
Den moderna världen är ju till stor del uppbyggd med hjälp av konkurrens. Att vi skulle bli bättre av att skippa konkurrensen kan jag därför inte förstå. Det vi däremot borde skippa är att tuta i unga spelare att ett klubbyte är att svika sin moderförening. Och vi tjejer måste bli tuffare och starkare och våga gå vår egen väg.
Om de gotländska spelarna och ledarna skulle arbeta efter dessa två förutsättningar, ja endast dessa, tror jag att den gotländska damfotbollen skulle kunna nå eliten inom ett par år.