Go´morron Janne

Janne jobbar nu helt ideellt med varpa.
Han är otroligt energisk, riktigt brinner för varpasporten, och så´na finns det alltdeles för få av runt i varpa-Sverige.
Janne kastar aktivt för Wisby BK, en klubb som fått rejäl snurr på varpan, lyser på varje tävling numera, oavsett det gäller aluminium eller sten.
Men i dag (lördags) är du inte med...?
- Nej WBK har ju bara ett oldboyslag med och där är jag för ung för att vara med. Jag är nöjd med att få gå runt, titta på kastningen, snacka med folk.
Hur började detta med varpa?
- Jag är född i Alva så det var naturligt att första klubben blev Alva IK.
En familj på åtta personer, sex barn och varpa för många rentav?
- Visst blev det så. Mamma Birgit och pappa Bertil Hafdell var intresserade, tyckte det var skoj att vi syskon kunde ägna oss åt varpa i så stor utsträckning som gjordes.
Gunilla, Margaretha, Torbjörn, Krister, Lars-Åke och Janne är barnen.
Du bytte klubb några gånger...?
- Det blev Stånga, därefter Levide, Eksta innan jag flyttade till Visby och då blev det WBK.
I Eksta blev det också bra fart på varpan, seger senast i Mästarmötet bl a...
- Det tycker jag, och framgångarna har kommit slag i slag, både vad gäller inhemska tävlingar som på fastlandet, och det är ju kul.
2002 kläckte du idén om att under den mörka årstiden kasta varpa i Mulde ridhus?
- Det fanns ju intresse från varpafolket att kasta även under vintern, och då var det här med ridhuset idealiskt, som också slog väl ut, blev poppis.
WBK bildades 1878, är alltså 127 år i år, och 2004 drygade man ut sin ledarkader med Janne Larsson, ett lyckokast (!). Här minns man Sven Nordberg och K.G. Runander, för att nämna ett par av profilerna.
1972 var det OS i München, det var då som Ulrika Knape tog guld i svikthopp, men då hände också något med Janne...
- Jag var på ett varpaläger som Knut Mattsson ledde. Han visade hur vi skulle kasta, vilket ben som skulle vara först vid utkastet och så vidare.
Vad skrattar du åt?
- Jo, jag gjorde tvärtemot, gick med högerbenet före, högerkastare som jag är, som är galet, något jag ännu gör, men det skall jag försöka "finslipa" bort.
Janne Larsson var bara 7 år den gången...
Uppdrag i WBK?
- Jag är varpaledare, en av tre, de andra är Freddy Lindström och Pär Svensson. Vi har just nu 22 licensierade kastare.
Dina egna insatser som aktiv då?
- Dem är inte så stora. Roligast var DM-centimetern i Roma i år. Jag hade 281 cm i A-klassen och blev elitkastare, ett mål jag haft som nu uppfylldes.
Dubblera med aluminium och sten, något roligt i den grenen?
- Under tiden i Eksta gick jag till final individuellt i sten mot Ola Nilsson, Hablingbo, en komplett kastare. Jag fick stryk.
Vad vill du med varpan i WBK?
- Närmast att vi skall få ett damlag. Vi har ett par nu i klubben, syrran Gunilla och Lillebi Andersson, men behöver flera. På oldboyssidan är vi ju annars mycket starka, vann ju lagkulan i Ronneby och senast blev det seger i 2-manna i Göteborg genom Sylve Gillerfors och Inge Sandström. Vi har också fått fem DM i år, både i aluminium och sten.
De har fördelats så här: Gunilla Hafdell, i sten individuellt samt i centimeter, samt Sylve Gillerfors som också dubblerade med DM i aluminium, centimeter och lag-cm.
Vad ser du som positivt och negativt kring varpan just nu?
- Det pratas ju mycket, avstånd, regler, och annat, så det behövs säkert rensas bland tävlingsreglerna.
Kontakt med Eksta fortfarande?
- Jo, genom att min son Samuel Jakobsson, 9 år, kastar för klubben.