Enkelt - inget Gotland inget guld till Anja i Åre

Sport2007-02-17 06:00
Fråga en idrottsintresserad kille eller tjej om något år vad han eller hon minns av februari 2007. Jag kan nästan sätta min nyinköpta säng på att svaret utan tvekan blir Alpina VM i Åre och Anjas alla guld. Lätt.
Fråga Rickard, en av mina bästa vänner, eller min pappa, vad de minns av februari 2007. De svarar med allra största sannolikhet bandy-VM i Kemerovo i ryska Sibirien.
De var nämligen där.
Ärligt, visste du ens att bandy-VM avgjordes för en knapp vecka sedan? (Och då menar jag bandy som spelas av 11 män eller kvinnor på is och inte innebandy, som den yngre generationen av någon anledning skulle kunna tro att jag syftar på.)
Jag hade förmodligen inte vetat att det ägde rum om inte Rickard eller pappa hade talat om det för mig.
Sverige tog silver efter att ha förlorat finalen med 3-1 mot hemmanationen. Ett 100-tal svenskar var de enda av de 35.000 åskådarna som jublade när Sverige tog ledningen med 1-0.
35.000 åskådare - på en bandymatch. Det är inte illa det.
Med tanke på att det vanligtvis är ungefär minus 30 grader under matcherna är det verkligen beundransvärt att så många ryssar intresserar sig för sporten. Men å andra sidan är ju ryssarna lite fler till antalet än oss svenskar, så procentmässigt är det i och för sig inte så stor del av befolkningen som trotsar kylan och tar sig till de stora arenorna för att se matcherna live.
Allt är visst relativt ändå.
***
Tillbaka till Åre och Anja. Jag råkade se en intervju med Anja i början på veckan. Där berättade hon att hon hade tittat på TV 4:s underhållningsprogram Timeout någon kväll innan VM startade.
I programmet skämtade Per Andersson om hur det såg ut som att Anja sjöng "Tänk om jag hade en liten liten apa, ompa ompa fallerallera" samtidigt som hon tog sig ned för backarna.
Anja tog tydligen Pers ord som råd för samtidigt som hon störtade sig förbi de blå och röda portarna i hennes första start i årets VM satt en liten apa i bakhuvudet på henne och sjöng: "Ompa ompa fallerallera" och hjälpte henne med tajmingen i svängarna.
Snacka om personlig coachning.
***
Till saken hör att just denna Per Andersson, befann sig på Gotland under en sommar för ungefär 10 år sedan, som en av medlemmarna i Kneippbyns pippiteater.
En av de många låtar han sjöng under sångstunderna för Villa Villekulla-besökarna var givetvis Herr Nilsson-relaterade "Tänk om jag hade en liten liten apa."
Eftersom nästan varenda gotlänning har varit på sommarland på Kneippbyn, och därmed sett både pippiteater och barn-afterbeach, kan det inte betyda annat än att vi gotlänningar hade en stor del i Anjas framgångar. Inte sant!?
För utan oss gotlänningar, inget sommarland. Utan sommarland, ingen Per. Utan Per, ingen ompa ompa fallerallera och utan ompa ompa fallerallera inget guld till Anja.
Så enkelt är det!
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!