En helt livsfarlig<br> Petting på cykel
Visst är det spännande och visst ska EM-finalen ha uppmärksamhet.
Men har det gått folk helt förbi att det i morgon även körs veteran-SM på cykel i Södertälje? Och att det på startlinjen i söndagens linjelopp finns en - ur gotländsk synvinkel - mycket intressant cyklist redo för sin stora comeback?
Ni som tillhör min generation kommer säkert ihåg Peter Larsson. Han heter förvisso Wattvil i dag men är nog ändå mest känd som Petting (jo, han kallas faktiskt så).
Han var en påläggskalv inom den gotländska cykelsporten, körde förstås för Ringmurens CK och vann i princip allt han ställde upp i. Åtminstone här på ön. Ja, han hävdade sig ganska bra nationellt också och skulle - enligt honom själv - med stor sannolikhet i dag ha slagits om ledartröjan i Tour de France och Giro d´Italia om det inte var för den förbannade oturen. Att han överhuvudtaget överväger en comeback är beundransvärt, men så är han också en seg jävel, min gode vän Petting.
På toppen av sin karriär, i början av 80-talet, låg han på hårt i ett lokalt tempolopp. Toftavägen, 40 km/h och segern i sikte. För att minska luftmotståndet och spara viktiga sekunder intog han den typiska cykelställningen och tittade bara upp när det var absolut tvunget. Dessvärre såg han inte den länsbuss som precis var på väg att fortsätta sin färd mot Klintehamn efter att ha släppt av några passagerare i höjd med Kneippbyn.
Nästa gång Petting kikade upp över styret var det för sent. Med huvudet före for han rätt in i aktern med en kraftig hjärnskakning som följd och fick tillbringa tre dagar på Visby lasarett för observation.
Jag vet inte om det här hade någon avgörande betydelse för hans fortsatta karriär men hans satsning fick sig en rejäl törn och rann sedermera ut i sanden.
Men i början av 90-talet var det dags igen. Nu hade mountainbikesporten fått ordentligt fäste i Sverige och här såg Petting sin chans till revansch. Dyr cykel, dyra kläder och stenhård träning skulle ta honom tillbaka till toppen. När Ringmurens CK arrangerade en nationell mountainbiketävling i Öster- och Nordergravar såg han inför hemmapublik sin stora chans till upprättelse.
Vi var ett gäng polare som alla hade sett de spektakulära
mountainbikevurporna på Eurosport och här vädrade vi god underhållning.
Dessutom live.
"Sätt er i backen mittemot Dalmansporten", sade Petting. Där finns en kraftig sluttning som det kan hända en hel del i.
Och det gjorde det!
Petting var bra med och hade tätkänning när klungan närmade sig branten. Det hade han dock inte sekunderna senare.
Medan han plockade rosentaggar från stjärt och skulderblad samtidigt som han försökte lokalisera det avbrutna styret bland buskagen kunde Petting bara se på när klungan försvann ner mot Strandgärdet. Och när han på det andra varvet gjorde om samma sak och i fallet bröt ett revben var det morsning och goodbye med den upprättelsen.
Men som sagt, han är en seg jävel, Petting. I bästa Gunde Svan-anda fullföljde han ändå loppet, om än med en blygsam placering som belöning.
Sånt imponerar.
Behöver jag säga att mountainbikekarriären tog sin ända den här dagen. Och behöver jag säga att han nu hårdsatsar ånyo.
För tio år efter de vådliga vurporna i gravarna sitter Petting på cykeln igen. Nu är det åter landsvägscykel som är föremål för hans comeback, och efter ett år av hård träning samt ett antal mindre tävlingslopp i kroppen är det nu dags att få lön för mödan.
Tävlande för Fredrikshof IF kör han i morgon veteran-SM:s linjelopp över 12 mil, och jag hoppas innerligt att han äntligen ska få lyckas. Kanske är det en önskedröm, men mina förväntningar är högt uppskruvade. Det är få jag unnar en framgång så som för Petting. Själv ligger han dock - vis av erfarenheten - mycket lågt.
"Jag siktar på att överleva", säger han.
"Inga segerchanser?", undrar jag förhoppningsfullt.
"Det skulle vara om det blir en massvurpa på upploppet, så att jag kan glida förbi ungefär som Steven Bradbury gjorde i shorttrack-finalen vid OS 2002", säger Petting.
Hmm. Massvurpa. Jag ryser. Blir det en sådan så är nog sannolikheten tyvärr stor att Petting själv är inblandad.
I morgon går starten. Då håller vi tummarna. Och skulle det gå åt skogen så kan ni vara säkra på att han kommer igen. På ett eller annat sätt. För han är som sagt en seg jävel, min gode vän Petting.
På måndag kan ni läsa i GT hur det gick.
Per Ahlén är sportjournalist på GT. Han har hållit i ett stort och uppskattat EM-tips, med 64 deltagare, under de senaste veckorna. Inför EM-finalen ligger han själv 57:a...
Så jobbar vi med nyheter