"Bara vi själva trodde på det"

BASKET: Sedan "tidernas begynnelse" har Visby Ladies jagat sitt SM-guld.
Våren 2005 blev drömmen verklighet. Äntligen.
- Det var någonting vi i hela klubben jobbat så länge för, men som bara vi själva trott på. Vi hade blivit uträknade av alla gotlänningar och det var så häftigt att få vinna, säger spelaren Johanna Ericsson.

Sport2005-12-14 06:00
Johanna Ericsson, 28, är en egen produkt från Ladies "moderklubb" Visby AIK som debuterade i damligan 1991. Förutom ett par år i Växjö har hon varit Ladies trogen och alltid har det kring Ladies drömts och snackats om SM-guld.
- Vi fick aldrig till det. Det saknades alltid något, säger hon.
Men säsongen 2004/2005 föll alla bitar på plats. Coachen Thomas Nordgren drog i gång träningen redan på våren och där grundlades framgångarna. Aldrig tidigare hade Ladies tränat så hårt som sommaren och hösten 2004.

Brett lag spetsades
Ladies hade också en bred trupp med många olika alternativ. Det gjorde att grundserien vanns för första gången någonsin, efter bara tre förluster.
- Under hela säsongen hade vi en förmåga att vinna de jämna matcherna, minns Johanna Ericsson.
Till våren 2005 spetsades truppen med först mexikanskan Sonia Ortega och sedan rutinerade Katja Lefwerth. Med de båda blev laget komplett.
Efter seriesegern besegrade Ladies programenligt Brahe med 3-0 i kvartsfinalen. Det blev lite tuffare i semifinalen mot Norrköping, men ändå säkra siffror: 3-1 i matcher.
Det var finalserien mot Luleå som blev den stora rysaren.
- Vi var lite skraja för Luleå, eftersom de var de enda vi inte slagit i grundserien, säger Johanna Ericsson.

Luleå nära seger
SM-finalen började med tre raka bortasegrar och det var verkligen fördel Luleå inför den fjärde matchen i Pontushallen. Med 2-1 i ryggen skulle guldet säkras på hemmaplan.
- Det häftigaste var fjärde matchen. Vi hade bara en supporter bland 2 000 norrlänningar på läktaren. Det var kul att se minerna på folk när vi vann, minns Johanna.
Ladies tvingade fram en avgörande match i Södervärnshallen och inför överfulla läktare vann Visbylaget med 72-69. Det betydde 3-2 i matcher och efter fem SM-silver hade Ladies säkrat klubbens första SM-guld.

Ingen megastjärna
Det var dessutom Gotlands första SM-guld i en bollsport.
- Det var en total höjdpunkt för oss alla. Vilken utmattning. Att bara få skrika ut sin glädje rakt ut, det var bara ett enda glädjerus, minns Johanna Ericsson.
Varför vann ni guldet?
- Vi hade ett bredare lag än tidigare, utan någon megastjärna. Det var ett lagspel där olika spelare avgjorde, Susanne Kernl i femte finalen, jag i den fjärde och Mikaela Braf innan det. Ingen var oumbärlig och vi tålde skador, menar Johanna Ericsson.

Känslorna kvar
Helt välförtjänt var det Susanne Rosengren, 42, som fick höja guldbucklan. Inte bara för att hon var lagkapten, hon var också den som kämpat mest och längtat längst efter SM-guldet.
Men guldet är förstås ett minne för livet för alla inblandade.
- Alla har var sin videokopia och även radiosnuttar sparade. När man hör Owe Järlös referat där i slutet får man ståpäls. Då kommer alla känslor tillbaka, beskriver Johanna Ericsson.
Sport: Basket.
Prestation 2005: Etta i damligans grundserie, 3-0 i SM-kvartsfinalen mot Brahe, 3-1 i SM-semifinalen mot Norrköping, 3-2 i SM-finalen mot Luleå. Svenska mästare.
Vem tycker du ska få GT-guldet 2005?
Johanna Ericsson, spelare:
- Bertil Marcusson är en bra kandidat, men annars tycker jag nog att vårt SM-guld var grymmast av allt. Det var länge sedan ett gotländskt lag gjorde något liknande.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!