Bäl bäst i trivselvarpa
VARPA: Familjärt!Trevligt!Tre generationer på plats!Väskinde stenvarpa" blev ännu ett bevis på hur gemytligt det kan vara i varpa.Ny succé i lördags med hela 32 (!) lag.Bäst: Bäl VK med "Bison" Nilsson samt bröderna Evert och Rune Olsson.
Per Wahlby var tävlingsledare som vanligt och fru Evy fanns på plats för att fixa med kaffe och käk.
- Vi bjuder på kaffe och macka efter första omgången, och efter den andra gör vi ett uppehåll för ärtsoppa och pannkaka. Det ingår i deltagaravgiften som är 450 kronor per lag, berättar Per.
24 lag i fjol (Väskinde AIS 75-årsjubilerade då) och 32 lag i år, en bra ökning med åtta lag, alltså 24 kastare ytterligare. Bevis på en trevlig tävling, som många uttryckte det.
Familjärt
Familjärt, ja vad säger man om att tre generationer fanns på plats kastande för Östergarn: Fred Klingvall, 67, hade sonen Lasse, 29 och sonsonen Johan Pettersson, 14, med sig i laget. Det blev semifinal, men där blev Hablingbo för svåra med Berne Appelqvist samt tvillingarna Pettersson, Tommy och Kenneth.
Lasse Klingvall:
- Vi har varit tre generationer tidigare, det var i "Sjätte-junivarpan" i Hemse på 1970-talet. Då kastade jag med farfar Harry och farsan Fred.
Mera familjärt: Sune Söderström hade med sig sönerna Anders och Nils-Ola i sitt lag, tävlade för Väskinde. Janne Klintbom kastade med sonen Ola och Sture Lindgren i Hablingbo,vann i Väskinde förra året, jubileumstävlingen.
På plats sågs även Barbro Fohlin, ordförande i Gotlands varpaförbund. Hon stöttade sig på två kryckor efter operation, och det skojades lite om att "Jaha, går varpan på kryckor...".
Barbro skrattade, tog tillfället i akt under lunchen och förklarade varpans situation med orden: "Nu måste vi hjälpas åt alla för att hitta lösningar och slippa allt tjafs som varit under en tid...".
Bra sagt Barbro!
"Bison" Nilsson, stor vän av varpa, entusiast, fyllde på med följande när de väl fått motta förstapriset, sa: "Först och främst, tack för en mycket trevlig tävling, sen måste vi tänka på rekryteringen inom varpan...".
Klokt det med!
Det gäller för alla, oavsett man kastar sten eller aluminium, att främja sporten och det gör man bäst i att alla försöker dra åt samma håll, då kommer resultaten, då kommer kastarna, då blir det en höjning av intresset.
"Dubbelmurrar"
Det blev överlag mycket fin kastning med "dubbelmurrar" (stick och pinne) och många sönderkastade varpor, men här har kastarna, av erfarenhet, med sig en säck, eller ett spann, med många varpor, så det brukar greja sig...
Att Bäl VK skulle nå långt förstod man, ett riktigt vasst tremannalag under många år som kompletterar varandra utmärkt. Bevis nu! I finalen mötte de Hablingbo med Berne Appelqvist samt Kenneth och Tommy Pettersson. Siffrorna: 12-7, 6-12, 12-10 (skiljekulorna började vid 6-6). Snudd alltså på att Hablingbo skulle få en ny fin framgång. I aluminium har Berne ihop med Ola Nilsson och Olof Lithberg sopat rent på SM, och Ola, som nu saknades, hade kanske kunnat bli "tungan på vågen"...
Nåväl, spekulera kan man göra i det oändliga, bara konstatera att "Bisons" Bäl inte var någon högoddsare direkt...
1986 började man kasta Väskindes stenvarpa, då i VAIS regi, och det fortsätter sen Väskinde IF försvunnit. Men kastare från den tiden som Ulla Gahnström finns med nu också. Förstås!
- Det här är ju socialt viktigt och när intresset stegras, då är det ju ett synligt bevis för varpans popularitet, menar Per Wahlby.
Kommande lördag är det Wible stenvarpasällskap med Gunnar Söderholm i spetsen som har sin tävling, brukar vara "mysigt" där också...
Så jobbar vi med nyheter