VISBY Rebecca Heed Arvidsson är ett av Endre IF:s nyförvärv inför innebandysäsongen. En av de många som inför varje idrottssäsong satsar hela sin tillvaro för att nå framgång.
Den 15 maj berättade Gotlands Tidningar i en kort artikel på sportsidorna att Endre IF gjort klart med ytterligare ett nyförvärv inför säsongen 2019/20. Så här löd rubriken: ”Nyförvärvet: Endre har något bra på gång”.
Några rader bara, ännu en artikel av många om de lag som ser om sitt hus inför kommande spelår, spelare efter spelare som skriver på kontrakt.
Men för den enskilde är det så mycket större än så, en livsförändring förenat med rötter som rycks upp och ensamhet på en ny plats.
– Ja, det är ju en helomvändning i livet, en process som tar ganska mycket kraft, säger Rebecca Heed Arvidsson.
Vi träffas i den tvårummare hon hyr av klubben, bara en dryg månad efter att hon flyttat från Mariestad till Visby. Här bor hon tillsammans med Fred, en fem månader ung korsning mellan chihuahua och dansksvensk gårdshund.
Det blir ett samtal inte så mycket om sport, mer om ensamhet, att växa som människa och om allt praktiskt som måste tas itu med för den som låter sig värvas.
Endre IF inleder seriespelet i högsta damligan i innebandy den 21 september, då med bortamatch mot Rönnby i Västerås. Målet för säsongen är att ta SM-guld, så har det varit länge. Förra spelåret tog det slut i kivartsfinal.
Men vi börjar den här berättelsen i Södertälje för 25 år sedan, det var där hon föddes och växte upp, innan hon efter sjuan flyttade med mamma och hennes nye man till Nykvarn, två mil bort.
– Mamma och pappa separerade när jag var ett år, men jag har alltid haft jättefin kontakt med båda två liksom deras nya familjer. Familjen är jätteviktig för mig, att den finns där bakom, att vända sig till när det behövs.
Hon började tidigt med innebandy, gick sedan basketklass i Södertälje men vid flytten till Nykvarn inför åttan och nian tog innebandyn över på allvar.
– Och då bestämde jag mig för att jag ville gå innebandygymnasium och kom in på RIG i Umeå. Så här i efterhand kan jag se att jag väl inte riktigt visste vad det innebar, ler hon.
16 år gammal, 70 mil hemifrån, tvätt, disk, matlagning på egen hand, räkningar att betala och så en allt mer intensiv hemlängtan i takt med att terminen gick.
– Men så kom jag hem till jul och fick en ny boost att fortsätta. Det var jobbigt i början, men man växer som person, så är det. Jag kom att trivas jättebra.
Men allra tuffast var det ändå för mamma, eller hur?
– Ja, jag tror det. Så tänkte jag inte då, men det har hon berättat efteråt. ”Men det kunde jag ju inte säga då” har hon sagt. Hon saknade mig jättemycket.
Sedan gymnasiets början har Rebecca varit på resa runt landet, det är innebandyn som styrt var hon hamnat.
Först blev det fyra år i Göteborgsklubben Pixbo, där det blev SM-guld 2016 och under vilka år hon utbildades sig till sjuksköterska. Därefter två år i Mariestads allsvenska lag Lockerud och nu alltså Endre på Gotland.
Den 6 augusti kom flyttlasset till Visby, pappa körde den hyrda lastbilen med möbler till den omöblerade lägenheten och ett nytt livskapitel tog vid.
Men redan i maj bestämde hon sig för byte av klubb, en tuff process, så klart.
– Jag hade ju varit på Gotland en del, både privat och med innebandyn. Klart man var lite fundersam men det kändes rätt när jag kom hit. Jag fick höra om klubben, se på arenan, titta på stan...allt kändes bra.
Så det var egentligen givet att flytta?
– Mamma som var med mig sa ”om du ska hitta något enda litet negativt, vad skulle det vara?”. Men nej, jag kunde inte komma på något alls.
Men så där enkelt är det förstås ändå inte. För det kom bud också från andra föreningar, och även om de inte kändes aktuella satte de igång tankeprocesser.
– Man är ju tvungen att förhålla sig till deras anbud och ta aktiva beslut. Men för mig var det antingen stanna i Mariestad eller välja Gotland som var aktuellt.
Spelar platsen som sådan någon roll de gånger du bytt klubb?
– Jamen det gör det ju, även om man säkert kan lära sig trivas överallt. Men trivs man inte kan man inte heller prestera. Så för mig är det viktigt att jag fick en bra känsla. Att klubben erbjöd mig att hyra en tvåa spelar också roll, en liten etta hade inte känts lika bra.
Dagen efter intervjun med Rebecca offentliggörs att nyförvärv i såväl Visby Ladies som Visby IBK lämnar respektive klubb redan innan säsongerna startat. Exakt vad som ligger bakom besluten är oklart, men båda anger personliga skäl. ”Livet är mer än basket” sade exempelvis amerikanska basketspelaren Haley Tucker.
Varje höst och vår pågår värvnings- och flyttkaruseller inom idrotten, så mycket vånda, spelare som rycker upp sina under några år rotade rötter och planterar dem någon annanstans, andra tvingas flytta för att de inte längre är önskvärda, det är elitidrottens pris.
Du har kontrakt på två år, hur lång tid tar det att rota sig på en plats?
– Första året är ofta ett ”lära känna”-år, men under andra året...jo, då rotar man sig ganska mycket, skulle jag säga. Jag var i Mariestad i två år...det var nog det tuffaste i det här, att lämna laget och staden.
Allra svårast var att berätta för lagkamraterna att hon bestämt sig för att flytta. Skittufft, är ordet hon väljer.
Hur gick det till, berätta?
– Det var på en träning, när vi var samlade allihop. Det var mycket tårar. Men jag fortsatte ändå träna med dem en tid så jag hann säga hej då till alla ordentligt. De ligger mig varmt om hjärtat allihop.
Om du trivdes så bra...du kunde stannat kvar, men nu satsar du dig själv igen, så att säga. Varför?
– För att jag vill ge SSL en chans till, det är nu eller aldrig, känner jag. Jag hade nog inte flyttat om det bara var för ett jobb, det tror jag inte. Jag har några år kvar inom innebandyn.
Alla som flyttat vet att det finns saker att ta tag i, inget undantag för en elitspelare i innebandy.
Hon tänker tillbaka till sommaren, innan hon fick sitt möblemang på plats i Visbylägenheten.
– Först sade jag upp mig från jobbet på Skövde lasarett, sedan skulle den lägenhet jag köpt läggas ut till försäljning, sedan är det allt det där andra, försäkringar, Skatteverket, lösa en dagisplats för Fred, komma till ett nytt jobb i Visby, skaffa passerkort och koder och allt sånt. Jag jobbade i Skövde till dagen innan jag flyttade hit.
Som utbildad sjuksköterska var hon aldrig rädd för att inte få jobb. Det finns alltid behov, som hon säger. Nu har hon tjänst på Visby lasaretts barnavdelning.
Hon har så smått börjat lära känna sin nya stad och sitt nya lag. Ytterligare två nyförvärv – Frida Görtz och Wilma Johansson – bor i huset intill, de tre har trygghet av varandra, åker gemensamt till träningarna, hänger tillsammans i Visby, tar en glass, upptäcker staden. I laget finns sedan förra säsongen en av Rebeccas allra bästa kompisar, Stephanie Boberg, en viktig anledning till att hon valde Endre.
Och så ringer hon hem, mamma Jessica är som en bästa kompis, de pratar om allt, ibland hörs de flera gånger om dagen.
Längtar du hem?
– Inte på det sättet, men familjen betyder mycket, som jag sa. Det är i så fall mer till dem jag längtar än till ett specifikt hem.
De flesta människor har ändå en speciell plats som är deras allra mesta hemma. Var har du din?
– Det skulle vara mammas och hennes nya mans hus i Taxinge utanför Nykvarn, då. Att komma dit...ja, det är verkligen hemma.
I köket står en tavla med en vers plastpappan Anders skrivit: ”Vart än i livet du går, hoppas jag du vet var jag står, var än i livet du är, hoppas jag du vet att jag alltid finns där”. Det är kära rader och en länk till familjen.
Men nu är hon alltså beredd att satsa. Och att komma ny ger, som hon tidigare varit inne på, erfarenheter hon tar med sig ut i resten av livet:
– Min ryggsäck är redan ganska tung av erfarenheter, som hon säger.
Hur gör man som ny? Går man runt och säger ”hej, jag heter Rebecca” eller vad?
– Ja, lite så, presenterar sig för de andra. Känner av stämningen i laget, ser vilka roller som finns, till slut hittar man sin plats, det brukar gå rätt fort, man tillbringar ju så oerhört mycket tid ihop, med träningar och resor.
Tänk om du trivs så bra att du blir kvar på ön, kanske blir kär i någon gute och det inte bara blir två år?
– Ja, då blir det så. Allting är öppet, jag ser inga begränsningar.
Innan jag går ber jag att få titta i kylen. Det ser okej ut, räcker till frukost. ”Men jag ska handla i eftermiddag” säger Rebecca.
De tristaste inköpen har hon redan gjort, de som mest syns på kontot, mer sällan i skåpen. Det ingår också i att komma ny; handla mjöl, spagetti, havregryn och tomatkross.
– Och så har jag lagat en del mat som finns i frysen. Bra att ha när man kommer sent hem från träningen, säger hon.