I måndags satte Högsta domstolen punkt för tillståndsprövningen på norra Gotland. SMA Mineral och Nordkalk fick nej. Naturvärdena vann, skyddet av rikkärr och karthällmarker vägde tyngre än behovet av kalksten.

Enligt SGU (Sveriges geologiska undersökning) är den gotländska revkalkstenen den enda i landet som uppfyller järn- och stålindustrins krav. Alternativet till brytning på Gotland är import, och det är en av anledningarna till att SGU förra veckan beslutade att fastställa Sveriges största riksintresse för kalksten. Det har fått namnet Buttle, men omfattar även Etelhem, Ala, Ardre och Alskog.

Arbetet med Buttle påbörjades 2016. Efter bland annat skytem-undersökning från helikopter har nya data har tillförts efter hand och efter tre remissomgångar kunde området fastställas.

Artikelbild

| Vid Fjäle i Ala har det gjorts utgrävningar flera somrar. Den här bilden är från 2012.

– Vi har utgått från geologin. Riksintresset omfattar det område där revkalkstenen har en mäktighet på 50-70 meter, säger utredaren Peter Åkerhammar.

Från första förslaget har riksintresset krympt från 3 600 till 2 694 hektar. Trots minskningen är det mer än dubbelt så stort som Klinthagen/Storugns, öns näst största riksintresse.

Frågan är dock hur stor del av området som kan tas i bruk för kalkbrytning. Inom riksintresset finns hela naturreservatet Fjälängar (52 hektar) och en stor del av Natura 2000-området Mallgårds haid (166 hektar), samt en mindre del av naturreservatet Hambrar (48 hektar).

Vid Mallgårds haid finns flera naturtyper som skyddas på norra Gotland, som alvar, fuktängar och karthällmarker. I sitt remissvar bad länsstyrelsen att SGU skulle undanta naturreservaten och Natura 2000-området. Men det har SGU inte gjort.

– Hela systemet med riksintressen bygger på att varje myndighet pekar ut sina områden, som sedan utgör stöd i planeringen. Avvägningar får man göra när olika verksamheter tillståndsprövas, säger Peter Åkerhammar.

SGU:s beslut innebär att Region Gotland och länsstyrelsen måste beakta riksintresset i den kommunala planeringen. Ytterst blir det i domstol som riksintressena kommer att vägas mot varandra. Att det sättet att hantera tillståndsprövningar är komplicerat har Nordkalk fått erfara. Bolaget presenterade sina planer på brytning vid Ducker i Bunge 2005. Det tog 14 år att komma fram till ett slutgiltigt nej.

– Det finns inga enkla processer, konstaterar Nordkalks platschef Ola Thuresson.

Förutom naturvärden finns även kulturmiljö med stora värden inom det område SGU pekat ut i Buttle. Riksantikvarieämbetet har förklarat Fjäle i Ala och Visnar änge som ett sammanhängande riksintresseområde. Ännu större är riksintresset för det småskaliga odlingslandskapet i Buttle.

Dessutom har Försvarsmakten pekat ut en del av Buttle som riksintresse. Det området överlappar inte SGU:s riksintresse, men omfattar en del av den mark vid Altajme som Nordkalk köpte 2011.

Nordkalk provborrade i Buttle 2014, och håller fortfarande på med undersökningar. Efter att ha fått nej till brytning vid Ducker i Bunge hoppas bolaget på ett positivt beslut för utökad brytning i Klinthagen.

– Får vi tillstånd att fortsätta har vi nog sten som räcker tio år till, säger Ola Thuresson.