Det tycks gå mot något slags rekordår vad gäller skogsbrandsövervakning för Frivilliga flygkåren. Aldrig har han väl varit med om en torrare majmånad, Jan Åhlberg, ansvarig för brandflyget på ön.

– Hittills i maj har vi flugit över 60 timmar, i fjol fick vi ihop 90 timmar under hela säsongen, säger han.

Säsongen sträcker sig över fyra månader, maj till och med augusti, men det är bara när det råder höggradig brandrisk som kårens piloter kallas upp i luften.

Artikelbild

| Josefin Knudsen är ordförande för Gotlands flygklubb och tillika aktiv i frivilliga flygkåren.

Skogsbrandsrisken graderas i en sexgradig skala; 1-2-3-4-5-5E, där det sistnämnda står för 5 Extrem. Det är vid läge 4–5E som flygningarna görs.

Det är Storstockholms räddningscentral som avgör hur mycket som ska flygas, baserat på data från SMHI. Det görs en samlad bedömning gällande brand- och spridningsrisk.

För närvarande gäller högsta prioritet, 5E, vilket innebär två flygningar per dag om drygt två timmar vardera.

Vid varje flygning ger sig två personer upp i luften med något av de två- eller fyrsitsiga propellerplanen som hyrs av Gotlands flygklubb, en pilot och en spanare.

Artikelbild

| Hittills i år har det varit lugnt vad gäller upptäckta bränder, trots den extrema torkan.?

Totalt är 30 personer schemalagda för de frivilliga timmarna, varav 22 är piloter.

– Säg att varje flygning tar fem timmar i anspråk, alla förberedelser medräknade, det är en stor frivillig insats som görs, säger Jan Åhlberg, som till vardags arbetar som trafikflygare.

Artikelbild

| Utvecklade skogsbränder kan kosta samhället stora summor.

Josefin Knudsen är ordförande i Gotlands flygklubb men även aktiv som frivillig patrullerande pilot inom FFK.

Den här eftermiddagen ska hon just upp i luften för dagens andra tvåtimmarspass. Förutsättningarna är goda med en helt molnfri himmel.

Artikelbild

| Jan Åhlberg är sedan 20 år den som organiserar brandflyget på Gotland.?

– Jag flyger norrut, mot Fårö och Sandön, sedan söderut mot Hoburgen och tillbaka hem. Det gäller att täcka av hela ön, jag brukar navigera med hjälp av kyrktornen och vindkraftverken, säger hon, regional vindkraftsamordnare som hon är.

Pilot och spanare tittar i första hand efter rökpelare, vilka är tämligen enkla att upptäcka från luften. Med den torka som råder nu kan dock även damm som rörs upp från jordbruket vara förvillande lik rök.

Vid skarpt läge slås larm från flygplanet till SOS Alarm i Norrköping och via kommunikationssystemet Rakel kopplas man sedan upp mot räddningstjänsten eller annan relevant instans.

– Varje år upptäcker vi åtminstone några bränder. Hur de skulle ha utvecklats vet vi så klart inte, men kostnaderna kan ju dra i väg ordentligt vid en storbrand, se bara på den i Vänge härom sommaren, säger Jan Åhlberg.

Verksamhet med skogsbrand­flyg har funnits i Sverige sedan början av 1960-talet. Efter 2001 tog regeringen bort det ekonomiska stödet.

Brandflyget låg då nere i stora delar av landet fram till 2007 då det statliga stödet­ återinfördes och flygplanen åter kunde lyfta.

Särskilt i Norrlandslänen med sina vidsträckta skogsområden är brandflyg viktigt för att undvika brandkatastrofer, men flygningar görs i hela landet.

Förra veckan avvärjde den frivilliga flygkåren i Halmstad en förmodad storbrand i Örkelljunga i norra Skåne.

Brandflyget finansieras av MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, och upphand­las på respektive plats av länsstyrelsen. Vid övervakning av aktiv brand på Gotland tar Region Gotland över finansieringen.

I sin verksamhet hjälper FFK på Gotland, utöver brandflyget, även marinen, hemvärnet och elbolagen med diverse övervakning.

Dilemmat för Frivilliga flygkåren är just den stora och följaktligen helt oavlönade tidsåtgången och dessutom svårigheten att rekrytera piloter. Man har nu lanserat ”prova på”-helger där allmänheten kan få bekanta sig med flygplanen.