Mikael Mellqvist, lagman vid Gotlands tingsrätt, förklarar här den juridiska gången:

– De allra flesta som är misstänkta för brott är inte frihetsberövade. Det är det normala. Meningen är ju att straffet ska komma efter en dom, säger han.

Men det finns naturligtvis undantag vid särskilt grova brott.

När polis gripit vederbörande kan denne anhållas efter beslut av åklagare. Nästa trappsteg är att vända sig till rätten för häktning.

Så långt gick det alltså inte i det aktuella fallet, vilket Mellqvist poängterar att han inte har någon insyn i i sak.

För att någon ska hållas frihetsberövad under utredning krävs särskilda skäl, som risk för sabotage av utredningen, risken att vederbörande ska fly eller fortsätta begå brott.

Dessutom ska ett flertal andra bedömningar vägas mot varandra, som den bedömda graden av misstanke kontra behovet av frihetsberövande.

– Rimligen har polis och åklagare i det här fallet hunnit förhöra och säkrat annan bevisning. Finns inte behovet ska de inte vara frihetsberövade, men misstanken kan ändå kvarstå. Hittar man något tas de in igen. För mig var det ingen ögonbrynshöjare att de släpptes, säger Mikael Mellqvist.