Förra våren blev reningsverket i Visby certifierat enligt Revaq för det cirka 2 700 kubikmeter avloppsslam som varje år produceras där. Certifieringen innebar att regionen fick klartecken att sprida slammet på de gotländska åkrarna. I korthet betyder Revaq-metoden att oönskade ämnen, som tungmetallerna kadmium och kvicksilver, minskas i slammet. Förutom att minska de farliga ämnena till vattendragen är huvudsyftet att bidra till att uppnå Naturvårdsverkets mål om hållbar återföring av växtnäring, bland annat fosfor.

Som GT har rapporterat så har intresset från jordbrukarna varit mycket svalt. Det har lett till kostnader för regionen som via sin underentreprenör Ragnsells fått frakta det certifierade slammet till fastlandet, precis som med det övriga avloppsslam som produceras i Klinte och Slite. Visby reningsverk producerar närmare 180 ton slam varje månad, något som skeppats över havet för 650 kronor per ton – en totalkostnad på drygt 115 000 kronor i månaden.

Men sedan november förra året har "Revaq-slammet" stannat kvar på ön.

Artikelbild

| Nogrannhet är a och o vid depån i Dalhem, där även vanligt, ocertifierat, slam från Slite och Klinte förvaras.

– Allt fler vill ta emot slammet och det ser bara bättre ut. Just nu har vi totalt cirka 700 ton, eller kubikmeter, som ska ut till tre-fyra intressenter. Det är förstås jätteroligt att det börjar röra på sig, säger Roger Lindström på teknikförvaltningens avloppsenhet.

Men det har krävts vissa incitament för att bli av med det – eller morötter för att få bollen i rullning, som Roger Lindström uttrycker det.

Från början skulle Revaq-slammets väg till de gotländska åkrarna finansieras utifrån en kvittblivningsprincip, men i och med att ingen ville ta emot det presenterade regionen i höstas en ny ersättningsmodell. Här får i stället slammottagaren betalt – utöver den fria leveransen hem till åkern.

– Vi behövde göra något för att det ska ta fart. Sen ska det utvärderas efter ett år. Det går ändå inte att jämföra kostnaden med att frakta till fastlandet, säger Roger Lindström.

I runda slängar handlar det om en halvering jämfört med regionens fraktkostnader, enligt den uträkning som GT gjort. Ersättningen till en enskild mottagare på Gotland är som högst 425 kronor per ton och som lägst 150 kronor, beroende på hur mycket slam som beställs på samma gång och när på året. I april månad utgår en ersättning på mellan 275 och 325 kronor per ton, där den lägre nivån innebär att regionen hjälper till med slamspridningen.

En som beställt avloppslammet är Andreas Sorby, växtodlare i Stenkyrka. Enligt honom finns det lantbrukare som är negativa till att använda slammet som gödsel. Då med argument som till största del är känslostyrda.

– Det handlar nog mer om att man inte vill lägga sin egen skit på marken, säger Andreas Sorby.

Själv ser han en stor vinst för miljön och tanken om hållbarhet och kretslopp. Den andra aspekten är att det helt enkelt är ett bra gödselmedel för marken han odlar fodersäd på. Jordbruksmarkens innehåll av tungmetaller kontrolleras före slamspridning. Andreas Sorby har kunnat använda värdena från den analys, så kallad markkartering, som han ändå gör ungefär var femte år.

– Det är väldigt exakta värden som tas fram, för varje bit av marken. Eftersom jag har mark med brist på koppar och fosfor så passar avloppsslammet bra, säger han.