En studiecirkel kan öppna dörren till en annan värld, ge insikt och livslång kunskap – eller till och med leda till en ny yrkesidentitet. Som lokförare.

GT har träffat ett gäng som bokstavligen ”brinner” för sitt gemensamma intresse. I Dalhem har dryga tiotalet nya lokföraraspiranter nyligen påbörjat studiecirkeln som hålls av föreningen Gotlandståget.

Så här i början av kursen, som sträcker sig till slutet av maj, är det teori som gäller. Kursledaren Staffan Beijer har flertalet studietimmar att lära ut, av historia kring ångloket, dess olika delar och funktioner och – såklart – hur man på ett säkert och riktigt sätt ska köra och sköta de gamla loken och vagnarna.

Artikelbild

| Aspirerande ånglokselever. I stationshuset i vid Hesselby pågår intensivt lärande när föreningen Gotlandstågets ordförande Staffan Beijer håller i studiecirkeln och utbildningen till lokförare. I slutet av maj är det tänkt att deltagarna ska ta sin examen som berättigar till ånglokstjänst som elev.

– Det är många som vill gå i år, om man jämför med till exempel i fjol, säger Staffan och tittar ut över sina elever.

Den här kvällen, andra sammankomsten av totalt nio under våren, är gruppen inte helt komplett. Det är vanligt att någon är sjuk eller får förhinder någon enstaka gång.

– Det går bra såhär vid teorin, men sen måste man fullfölja alla praktiska moment, säger Staffan Beijer.

Efter en timmes genomgång av diverse loktyper och pannsystem, får gruppen ta en glimt av vad som kanske lockar mest – tågen.

Artikelbild

I lokstallarna står de historiska järnvägsklenoderna lite som i en dvala, en väntan på att återigen få återuppstå för nästa tur längs med rälsen.

– Det är egentligen min gubbe som är den tågtokige. Men det var jag som såg till att vi hoppade på kursen, säger Karin Zander, som fick syn på studiecirkeln på facebook.

Artikelbild

– Jag tänkte att man måste passa på när det dyker upp något som det här. Det är ju en jätteudda grej.

Hon är en av flera kvinnor som anmält sig i år. Linnéa Grimstedt har en viss vana av studiecirklar. Utöver studierna till lokförare, går hon på cirkusträning i Visby två gånger i veckan.

– Om man hinner med allt? Det klart!

– Det beror på hur mycket du ser på tv, flikar Karin Zander in.

– Man träffar nytt folk också, får nya vänner, fortsätter hon.

– Ja, jag tror inte att jag hade träffat någon av er annars, utan den här kursen, fortsätter Linnéa Grimstedt.

För henne är studiecirkeln är ett perfekt sätt att göra något annorlunda, som ändå ger mycket.

– Man kan ju komma hit utan några förkunskaper, samtidigt som vi utbildar varandra genom våra olika erfarenheter.