DEBATTINLÄGG För åtta år sedan slog Svenska Kraftverk fast att anslutningen av Gotland till stamnätverket var ”ett statligt, infrastrukturellt ansvar”. I maj i år beslutade samma myndighet överraskande att avbryta projektet.

Beslutet går rakt emot Sveriges ambitioner att kraftigt utöka andelen förnybar och klimatneutral elproduktion. Att inte förbättra överföringskapaciteten riskerar allvarligt Gotlands goda utvecklingsmöjligheter. Att inte förbättra driftsäkerhet och redundans är också en stor risk, inte minst ur försvarsperspektiv.

Elförsörjningen till Gotland kan aldrig vara en företags- eller samhällsekonomisk fråga. Det förändrade säkerhetsläget i Östersjöområdet gör att statens ansvar för en tryggad och framtidssäkrad elförsörjning måste ses som en än mer grundläggande del i samhällsinfrastrukturen. Detta måste även gälla Gotland, Sveriges största ö.

De befintliga kablarna kan numera exportera vindkraft till fastlandet men kapacitetstaket är i princip uppnått. Ökad kapacitet är en förutsättning för att kunna utveckla produktionen av vindkraft och annan förnyelsebar el på Gotland, men en ny förbindelse förbättrar också driftsäkerheten.

Svenska kraftnäts styrelse beslutade därför 2009 att godkänna planering för en ny stamnätsförbindelse mellan Gotland och fastlandet. Sedan dess har all planering utgått från att en ytterligare kabel tillkommer och investeringar har gjorts på mellan 75–100 miljoner kronor.

Svenska Kraftnäts plötsliga beslut om att avbryta arbetet skapar stor osäkerhet på Gotland. När det gäller elförsörjningen, liksom i alla andra försörjningsfrågor, måste det finnas en långsiktighet och förutsägbarhet i hur staten agerar, annars finns inte förutsättningarna för att planera och bygga en infrastruktur som kan svara mot samhällets behov. Det kan inte vara rimligt att det långvariga och omfattande planeringsarbetet kan avbrytas utan någon dialog överhuvudtaget.

Argumentet att en ny kabel inte ger några klimatmässiga nyttovärden utgår från det märkliga resonemanget att gotländsk vindkraft inte skulle göra någon skillnad eftersom man kan nå de statliga målen med andra medel. Sanningen är förstås att klimatnyttan inte upphör om Sverige överträffar miniminivån i våra nationella åtaganden.

Svenska Kraftverk hänvisar till att en ny förbindelse inte är samhällsekonomiskt lönsam. Detta är förstås ingen ny kunskap utan har varit känt hela tiden. I inriktningsbeslutet 2009 var ett av de bärande argumenten för statens ansvar för utbyggnaden just att om kostnaden för kabeln skulle läggas på den tillkommande vindkraften skulle ingen vindkraftutbyggnad ske. Därför slogs det fast att ”om stora volymer ny elproduktion ska byggas på Gotland bör rimligen en stamnätspunkt etableras på ön. En sådan åtgärd kan ses som ett statligt, infrastrukturellt ansvar.” Åtta år senare skriver man att ”den faktiska samhällsekonomiska nyttan av [att staten finansierar en utökad elektrisk överföringskapacitet] ligger utanför verkets möjlighet att bedöma.”

Beslutet är oerhört kortsiktigt – i myndighetens eget beslutsunderlag framgår att de befintliga förbindelserna måste ersättas inom 15–20 år, och att de under den tiden kommer att bli alltmer felbenägna. Utan en ny kompletterande förbindelse förkortas livslängden på de befintliga kablarna. Med andra ord: om man inte lägger en ny kabel måste man byta de gamla tidigare.

Vi menar att staten måste ansvara för att säkra den framtida elförsörjningen till Gotland, och att hela Sverige ges förutsättningar att kunna ställa om till ett klimatsmart samhälle. Regeringen måste därför ge Svenska kraftnät i uppdrag att ansluta Gotland till det nationella stamnätet.

Cecilia Schelin Seidegård

landshövding, Länsstyrelsen

Meit Fohlin

regionstyrelsens ordförande, Region Gotland

Per-Ole Morken

platschef, Cementa Gotland

Anna Törnfelt

ordförande, LRF Gotland

Andreas Unger

ordförande, Företagarna Gotland

Mikael Nilsson

ombudsman, IF Metall Gotland och LO Distriktet Gotland