Crexcrex! Crexcrex! Så låtar det oupphörligen, där vi ligger och trycker i gräset på en vall vid Bjerges, Vamlingbo. Prästen och ringmärkaren Bimbi Ollberg och jag. Kornknarren skriker för full hals i natten. Sakta närmar den sig det som den tror är en inkräktande rival, men som i själva verket är Bimbis högtalarförsedda mp3-spelare med inspelat ljud från en knarr. Några hundra meter bort ytterligare en knarr.

Han är ute på en sina otaliga nattliga rundor, i jakten på nya knarrar att ringmärka och jag är med från GT för att följa hans arbete. Det är fyrtiofjärde natten som han är ute under den här sommarsäsongen, som tog sin början i maj. I genomsnitt har han märkt två fåglar varje natt. Han torde vara en av landets främsta experter på den märkliga fågeln. I vilket fall har han de senaste åren står för mer än hälften av all märkning i Sverige, 104 av 131 knarrar år 2016, 76 av 131 år 2017.

– Varför jag håller på med det här? Åh, det är en häftig upplevelse! Och jag vill stilla min nyfikenhet. Jag försöker göra mer som fågelskådare än att bara se, göra nytta också, har Bimbi berättat för mig.

Artikelbild

| Kornknarren trivs bäst i vall.

Eller som han skrev i en rapport till Länsstyrelsen efter förra årets märkning:

"Kornknarren är en så fascinerande art och sommarnätterna så otroligt spännande. Så länge det finns frågetecken att räta ut så lär det höras en extra kornknarr på sydöstra delarna av ön under perioden maj-juli. Synd bara att nätterna är så korta och så få."

Crexcrex! Bimbi ser till att Mp3-spelaren ljuder, knarren svarar och närmar sig än mer. Det går inte i brådrasket, benen somnar i den ställning jag intagit, men jag försöker undvika att röra mig för mycket. Vi har hamnat vid Bjärges efter ett misslyckat försök vid Bilds, också Vamlingbo. Efter en lite skumpig färd har Bimbi parkerat bilen vid en kraftledningsgata och vi har ganska smidigt kunnat ta oss fram till vallåkern. Han berättar att fåglarna här vid Bjerges är märkta, av honom, men att vi gör ett återbesök i hopp om att få titta på dem igen.

Nu är fågeln en halvmeter från det 30 centimeter höga lilla fångstnät som Bimbi spänt upp framför vår ljudlåda. Jag kan knappt hålla mig från att slå av en blixt, men vill ju helst kunna studera fågeln på nära håll. Den rackarn lyfter! Det fladdrar till, den flyger över oss, men snart hör den närma sig igen, nu bakifrån. Det är spännande i mörkret. Men inte lugnt och stilla! Crexcrex! Eller det låter nästan som "get back! get back" vilket ju inte vore fel som en uppmaning till en konkurrent om honorna. De ser eller hör man för övrigt nästan aldrig något av. Men det är känt att hannarna, samtidigt som de hårdnackat försvarar sina revir, parar sig med flera honor.

Artikelbild

| Den undersökta kornknarren undersöker i sin tur Bimbi Ollbergs fingerled.

För hans del började det med att forskare från Lunds Universitet som undersökte kornknarren behövde tips på bra lokaler. De kontaktade honom och han blev så småningom själv engagerad i arbetet. 2012 tog han över ansvaret.

– Sen 2013 har jag ringmärkt totalt 500 kornknarrar.

Artikelbild

| Det är på Gotland som det stora flertalet kornknarrar ringmärks.

Hur är det, jämfört med att ringmärka småfåglar vid Hoburgen, som du ju också sysslar med?

– Oj, det är två helt olika saker. Det här, att vara ute på nätterna och försöka hitta nya exemplar med hjälp av högtalare och ligga och vänta vid ett litet fångstnät, det är ... nörderi!

Men varför är det viktigt då, för det menar du ju att det är?

– Vi behöver lära oss mer om fågeln, förstå dess beteende. Egentligen vet vi väldigt lite om kornknarren. Det gäller inte bara oss här i Sverige, det gäller forskningen runt om i världen. Nu försöker vi samla data så att vi med hjälp av dem kanske kan lära oss kornknarrens ålderskännetecken. Ingen vet hur gammal den kan bli. Sen handlar det också om ett slags miljöövervakning.

Kornknarren favoriserar vall, men som namnet på fågeln anger så lever den också i sädesfält.

– Den tvingas helt enkelt dit, när vallen slås. Men i jättestora sädesfält med bara ett slags gröda har den svårt att hitta tillräckligt med mat. Gotlands varierade och småbrutna jordbruk är skälet till att vi hittar den här.

Fågeln närmar sig alltmer, men sen fladdrar det till igen och knarren landar en bit bort. Det blir ingen fångst vid Bjärges den här natten. Bimbi tror att förklaringen är att redan ringmärkts en gång och kanske minns vad som hände förra gången de gav sig på ljudlådan-rivalen.

– För jag lyckas med det här nio gånger av tio.