Professorerna Sabine Sten, Uppsala universitet, och Johan Rönnby, Södertörns högskola, har sökt dispens för att få göra en arkeologisk fältstudie vid Säludden under våren där det är tillträdesförbud hela året.

Forskningsprojektet, som är i startgroparna, väntas pågå i flera år.

Sabine Sten är osteologprofessor och benspecialist, bosatt på Fårö, och Johan Rönnby är marinarkeolog.

Artikelbild

| Johan Rönnby, professor i marinarkeologi vid Södertörns högskola.

– Vi tänkte slå våra två specialiteter ihop och ha Gotska Sandön som studieobjekt framöver. I maj ska vi göra en rek-tur ut till Sandön och titta på olika saker.

– Människor har besökt Sandön sedan yngre stenåldern och vi vill ta reda på vad man egentligen har gjort där ute.

Är det mycket man tror sig inte veta?

– Ja, det spännande är att det finns uppgifter om ganska mycket fynd. Man har fångat säl därute, kommit förbi med båtar och man har förlist, men hur historien sett ut i detalj vet man inte alls, säger Johan Rönnby.

Artikelbild

| I maj 2016 hittades ett skelett från en kvinna på en strand på Gotska Sandön. Kvarlevorna var cirka 200 år gamla och begravdes senare på öns begravningsplats.

Benmaterialet på Gotska Sandön är väldigt stort, förklarar han.

– Sabine och jag tror att med benmaterialet och med det marinarkeologiska materialet, som skeppsvrak och skeppsdelar, kan vi ge en mer fyllig bild av vad som egentligen har hänt ute på Sandön. Hur man har utnyttjat den här väldigt ensliga platsen, som samtidigt är en plats mitt i Östersjön. Det är en spännande kontrast. En central plats, men ändå avsides.

Artikelbild

| Många vrak har hittats vid Gotska Sandön genom åren och i vattnet utanför finns säkerligen fler att upptäcka, tror professor Johan Rönnby.

Det är långtidsperspektivet som kittlar forskarna.

– Man kan kombinera människans användning av ön med den geologiska förändringen och se hur människor har förändrat sin verksamhet över tid. Det är det vi tycker är spännande, att se årtusenden av användning av den här ensliga platsen.

Artikelbild

| Gotska Sandön.

Vet ni om det finns mycket lämningar som inte är utforskade på Sandön?

– Ja, det finns rester av bosättningar och boplatser på ön som är synliga, men varenda person som letar lite på ön hittar nya fynd och genom de senaste hundra åren har expeditioner alltid hittat nya lämningar.

Artikelbild

| Bredsandsudde, Gotska Sandön.

Forskarna hoppas göra nya fynd både på land och i vattnet utanför ön.

– Jag hoppas kunna göra bottenavsökningar runt Sandön. Hittar vi inte en massa nya skeppsvrak så skulle jag bli väldigt förvånad.

Artikelbild

| Skydd. Skjutas? Skyddas? På Gotska Sandön finns länets enda sälskyddsområde med tillträdesförbud året om till skydd för de djur som andra knappast vill skydda... Foto: Robert Gahnfelt

De senaste åren har bland annat ett skelett från en kvinna och vrak hittats på Sandöns stränder.

LÄS MER:Skelettfyndet: Den omkomna var en ung kvinna

Artikelbild

| Nyfikna sälar vid Säludden.

LÄS MER:Mäktigt vrakfynd på Gotska Sandön

– Det är ganska typiskt för sandkuster, när sanden flyttar på sig. Det är ganska mycket skelett eller delar av skelett som hittats genom åren, framförallt från sälar och människor.

Att forskningsteamet vill undersöka just Säludden beror på att platsen tycks ha varit en central plats för människorna på ön med bebyggelse, gravar och en hamn. Teamet vill också använda drönare för att kunna framställa en detaljerad 3D-höjdkarta för att kunna se strukturer av exempelvis hus, vägar, bryggor och vrak som annars är svåra att urskilja från marken.

Johan Rönnby har sedan tidigare kontakt med ett tyskt tv-team från ZDF då de gjorde en dokumentär om regalskeppet Vasa.

– De följer med redan nu i maj för att se vad det är vi gör och inte missa något från start.

Om länsstyrelsen beviljar dispens för att undersöka Säludden är planen att besöka området 29 maj till 2 juni. Undersökningarna kommer att ske i samråd med öns tillsynsmän.

– Sabine är från Fårö och har kontakt med fiskare och människor som använt Sandön under lång tid. Det är också en viktig del att få med det etnografiska och historiska, förutom arkeologin och osteologin, säger Johan Rönnby.