LÄS DEBATTARTIKELN: "Hur ser du på mig?"

Mustafa Rezei och hans kamrater vill så gärna berätta sin historia och om hur de upplevt allt som hänt sedan den misstänkta våldtäkten för snart två veckor sedan.

Händelsen är fortfarande under utredning och fem personer är ännu misstänkta för gärningen.

Artikelbild

| Mustafa Rezei.

– Men de som utför övergrepp får inte föra min talan, säger Mustafa.

Han, liksom de flesta övriga på boendet för ensamkommande, kom till Sverige från Afghanistan för omkring ett år sedan. Sedan dess har de fått möjlighet till utbildning, kunnat börja med idrott och så smått ta plats i det svenska samhället.

– De allra flesta här har varit snälla, vi är så tacksamma för all hjälp vi fått. Men nu märks en skillnad, säger Mustafa.

Han upplever att folk tittar snett, viskar och drar sig undan, på stan, i affären, i skolan.

Artikelbild

| Mustafa Rezei.

De vädjar om att inte en hel folkgrupp ska dömas, när dessutom de misstänka männens etnicitet ännu inte är känd.

– När någon gör något dåligt innebär det inte att alla är dåliga, vi önskar att inte alla drogs över en kam bara för att vi är flyktingar.

Målet med debattartikeln är att skapa en förändring, att allt ska bli ”normalt” igen, som det var innan.

De lämnade sina familjer och flydde sitt land på grund av kriget, säger de. ”Om vi velat ha bråk hade vi stannat kvar, för där finns gott om bråk och konflikter”.

Nu är, säger de gemensamt, deras dröm att en gång kunna vara till hjälp i det svenska samhället och betala tillbaka för den välvilja de hittills känt.

– Men just nu känns det olustigt, man skäms, vågar inte riktigt gå ut.

Ungdomarna drar inte heller alla svenskar över en kam, för många bryr sig och är verkligt vänliga. Men det är, säger de, svårt med integrationen.

– Vi är öppna för möten och vill inget annat, men det märks ett avstånd mot oss, säger Mustafa Rezei.

De sänder, säger de, alla sina tankar till den utsatta kvinnan. Många grät när det blev känt vad som hände den där natten i Visby.

Gång på gång vädjar de att bli sedda som enskilda människor med känslor och drömmar, inte som en folkgrupp, inte som ”flyktingar”.

– När någon gjort ett fel, vilket som helst, är det den personen som ska ha skulden. Inte ett helt folk.

I morgon, söndag, kommer de att finnas på plats vid en manifestation i Visby för allas lika värde. Vi måste stå sida vid sida och bekämpa hat och konflikter, är den gemensamma ståndpunkten på beondet i Västerhejde.