För det första vill jag klargöra att när det gäller att konstkritik ligger Jan Sundström och jag i helt olika divisioner. Jag gör inga som helst anspråk på att ha några sådana kunskaper.
Det jag menar är att det spelar ingen roll om konsten är ”bra” eller ”usel” när det gäller rätten att visa upp den utan att bli hotad, hatad eller mördad.
Det jag reagerade på i Jan Sundströms krönika på kultursidorna den 3 mars kan bäst belysas genom detta citat ur krönikan:
”Jag skrev här i GT att det är morden som handlingar som ska bestraffas och att allt annat om religiös tro, som skäl till mord, är oväsentligt. Jag har ändrat mig. Teckningen på pojken här intill säger vad jag menar”.
Hur ska det tolkas om inte att religiös tro i vissa fall kan vara skäl till mord? Förklaringen till Sundströms inställning hänvisas enbart till ”teckningen intill”. Möjligen är det mina bristande kunskaper i konst och karikatyr som gör att jag behöver mer förklaring än denna tecknade pojke som vi nu får veta är judisk.
Om man kopplar konstens kvalitet till de attentat som den senaste tiden varit aktuella – morden i Paris och Köpenhamn samt de ständigt återkommande hoten mot evenemang där konstnären Lars Vilks ska delta – då får man också räkna med att bli ifrågasatt.
Att få sina argument ifrågasatta betyder inte att ens yttrandefrihet är det.