Krönika Gotlands Folkblad Genom åren har jag haft diskussioner med personer om politiker. Det finns en ganska utbredd förutfattad mening om det politiska arbetet. Det är bara högutbildade som är politiker och inga vanliga människor och de sitter alldeles för länge. Det borde vara större omsättning på politiker, de växer fast i sina stolar. När jag får möjlighet att sitta ned och berätta om hur det politiska livet ser ut så växer det fram en annan bild hos de jag pratar med. En mer nyanserad och förstående bild.

Ofta så får människor sin bild om politiker via media och den bilden säger inte allt utan är oftast starkt redigerad i rubrik och generaliserat innehåll. Det tog väldigt lång tid innan Gotlands Tidningar kunde erkänna att de gav en felaktig bild över politikernas löner. Jag vet inte hur många gånger jag med flera påpekade det missvisande uppslaget om 71 fullmäktigeledamöters löner. De deklarerade inkomsterna handlade inte om arvodet som politiker utan om det ordinarie arbete som de flesta av politikerna har. Politikerarvodet var den lilla delen och oftast handlade det om förlorad arbetsförtjänst.

En annan vanlig uppfattning är att det inte sker nån omsättning bland politikerna utan de sitter på livstid. Jag skulle kunna tillhöra denna kategori som suttit väldigt länge. Jag var den enda av min SSU-generation från 1970-talet som hållit på med politik hela mitt yrkesverksamma liv. Vi är sällsynta. Jag skulle nog vilja drista mig till att säga att en fjärdedel av fullmäktigeledamöterna byts ut under en mandatperiod. De handlar mer om svängdörrar. Byte av bostadsort, ansvarskrävande jobb och familj spelar en avgörande roll i den snabba omsättning som finns idag. Sällan lämnar man av missnöje. Politikerna borde sitta kortare perioder. Det verkar som om det vore bra att kasta in nya idéer och röra runt lite så får man se vad som händer.

De som oftast kommer med dessa påstående har haft sitt jobb väldigt länge men tycks inte göra någon koppling till att det behövs förnyelse på det egna jobbet också. Erfarenhet är en viktig ingrediens i all yrkesutövning. Det behövs en balans mellan ungt och gammalt. Man lär av de erfarna för ökad förståelse och de erfarna lär sig av de unga för att kunna se frågor ur nya synvinklar. När olika erfarenheter möts med respekt så brukar det komma konstruktiva lösning ur detta.

För egen del är jag trött på den respektlöshet som ofta präglar synen på politiker och brukar ägna en del tid till att bemöta den okunskap som råder kring förtroendeuppdrag som politiker har, under en begränsad tid av livet.