Ledare Gotlands Folkblad Leiph Berggren, debattör på Gotlänningens liberala del, har verkligen svårt att veta vad han egentligen tycker i frågan om arbetskraftsinvandring.

När Gotlands Folkblad publicerade två stycken artiklar som på ett mycket bra sätt beskriver de problem som en dåligt eller helt avreglerad arbetsmarknad för med sig för människor, skriver Leiph Berggren den 8/7 att de brunsolkiga delarna av rörelsen grasserar på Gotlands Folkblad.

Menar Leiph Berggren att en reglerad arbetsmarknad är främlingsfientligt, rasistiskt eller till och med fascistiskt? Jag har svårt att tolka det på annat sätt men om jag missförstår Leiph Berggren så är han hjärtligt välkommen att förklara på vilket sätt de två artiklarna skulle vara brunsolkiga.

Den 15/7 skriver Leiph Berggren på samma tema först att LO inte slåss för de arbetare som utnyttjas av oseriösa arbetsgivare, för att sen skriva att LO försvårar för arbetskraftinvandring genom att vilja slå mot arbetsgivarna.

Den 18/8 var Leiph Berggren åter igen ute i samma tema och skrev då ”att den liberala politiken ska skapa balans mellan resursstarka grupperingar och den enskilde individen. Helt klart är arbetsgivaren resursstark gentemot den anställde.

Leiph Berggren får gärna själv kommentera hur LO’s förslag som verkligen skulle skapa mer balans mellan resursstarka grupperingar och den enskilde individen, inte kan anses vara att slåss för att arbetare inte skall bli utnyttjade. Berggren kan också försöka beskriva hur han själv vill skapa balans mellan arbetsgivarna och den anställda utan att det slår mot de resursstarka arbetsgivarna.

På den tiden som LO och fackförbunden hade vetorätt, var det inte för att hindra utländska arbetare att få jobba i Sverige. Vetorätten fanns för att undvika att den utländska arbetaren utnyttjades av oseriösa arbetsgivarna. Fackförbunden hade och har en mycket bra insyn i vilka arbetsgivare som är seriösa och vilka som inte är det, tack vare sina kontakter med anställda och arbetsgivare. Det var ett bra sätt att skydda arbetare från andra länder mot att bli utnyttjade.

Leiph Berggren har precis som många andra borgerliga debattörer problem med vilken fot de skall stå på i arbetsmarknadsfrågor. Å ena sidan försöker de värna en frihet för människor på ett sätt som kan bli negativ för svaga individer å andra sidan försöker de värna den svenska modellen och de svaga individerna.

Eva Bofride politisk chefredaktör på Gotlänningen går även hon i samma fälla titt och tätt. Exempelvis ansåg hon att den blockad som Livs startade mot en oseriös konditor i Västerhaninge var orättvis mot den stackars arbetsgivaren. Detta trots att villkoren för de anställda var sämre än kollektivavtalets, bland annat saknades försäkringar. Att Livs gjorde sitt jobb för att upprätthålla den Svenska modellen verkar gå Eva Bofride helt förbi. I senare ledare väljer hon själv att värna den Svenska modellen.

Jag ser fram emot att Leiph Berggren förklara för mig hur han egentligen tänker sig att arbetskraftsinvandringen skall fungera. Vill han ha en avreglerad arbetsmarknad eller en reglerad arbetsmarknad? Om han vill ha regleringar, hur vill han då att de skall se ut?

Jag ser fram emot den debatten för då kan vi gå ur den dimridå som Leiph Berggrens tidigare debattartiklar haft över sig och då Leiph se de halmgubbar som han anser att jag bygger.