GOTLÄNNINGEN LIBERAL KOMMENTAR Nu ska man inte bry sig alltför mycket om vad de politiska ungdomsförbunden tycker. Deras roll är att driva en betydligt mer radikal politisk dagordning än sina moderpartier. Ändå är det intressant att följa de idéer som formuleras i ungdomsförbunden, eftersom det säger något om framtidens politiker.

Under den gångna helgen höll Moderata ungdomsförbundet stämma. Där tog man ställning för att slopa alla kulturbidrag. Staten, kommunerna och landstingen ska inte betala en krona för teatrar, studieförbund och opera. Detta med motiveringen att kultur är ett "överklassintresse" och att skattepengar bör gå till annat.

Visst skulle man kunna avfärda förslagen som kreativ nyliberalism från ungdomspolitiker som inte behöver ta något ansvar. Men MUF-idéerna är också ett tecken på den ensidiga borgerliga debatten om kulturpolitik. Ungmoderaterna är inte ensamma om att ha avregleringar och bidragsstopp som främsta kulturpolitiska förslag.

I Stockholm har det nyvalda centerpartistiska kulturrådet yttrat idéer om att sälja kommunala bibliotek. Privata bibliotek är verklighet i bland annat det borgerligt styrda Nacka. Varför det skulle vara bättre än att ha kvar verksamheten i kommunal regi har dock ingen lyckats förklara.

Ibland kan borgerliga politiker gå åt andra hållet, och acceptera en syn på kulturpolitik som är som hämtad från det röda 1970-talet. 2010 ville dåvarande kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) ge museerna i uppdrag att verka för mångkulturalism för att stoppa Sverigedemokraternas växande väljarstöd. Sådan typ av styrning för ett politiskt syfte, oavsett vad målet är, kan knappast vara borgerlig kulturpolitik.

Varför har borgerligheten så dåligt självförtroende på det här politiska området? Att sälja ut allt är förvisso inte "sverigedemokratiskt", som vänsterdebattören Helle Klein påstod efter att ha tagit del av MUF-beslutet. Indragna kulturbidrag med motiveringen att "överklassen kan betala för sin egen kultur" är mest bara dumt. Enligt en undersökning från Myndigheten för kulturanalys svarade fyra av tio att de besökt en teater det senaste året. 40 procent av svenskarna kan knappast betraktas som överklass. Indragna eller kraftigt minskade bidrag kommer enbart att leda till att institutioner som Dramaten och Operan läggs ner. Samma sak med studieförbund, kommunala bibliotek och kulturskolor. Dessa verksamheter kan omöjligt gå runt utan bidrag.

Under den rödgröna regeringen har kulturpolitiken gått i fel riktning. Krav på genuscertifiering för filmstöd och museer som bedriver vänsterpolitik snarare än erbjuder besökarna kunskap och bildning är bara några exempel. Borgerligheten måste försvara kulturens behov av offentligt stöd och samtidigt, enligt principen om en armlängds avstånd, kritisera de rödgrönas försök att förvandla kulturen till ideologiska stödtrupper åt sig själva.