Den gotländska sjukvården befinner sig i ekonomisk kris. Som ett led i att bromsa kostnadsutvecklingen i sjukvården valde Hälso- och sjukvårdsförvaltningen på Gotland att 2008 inleda en omorganisation som resulterade i matrisorganisationen.
Någon ekonomisk- eller kvalitetsutvärdering av organisationsförändringen har ännu inte presenterats trots att den efterfrågats. Situationen på lasarettet med ett minskat antal vårdplatser, ständiga överbeläggningar och erfarna sjuksköterskor som flyr lasarettet är ohållbar. Kontroll över ekonomin har inte uppnåtts.
Vi är medvetna om att bakgrunden är mångfacetterad och kan vara svåradresserad men två aspekter som går att adressera är ledarskapet och organisationsstrukturen. Med sin relativa litenhet borde den gotländska sjukvården vara idealisk för en snabbfotad organisation med korta beslutsvägar.
Nuvarande organisation är tungfotad med en ansenlig överbyggnad och upplevelsen är att frågor försvinner uppåt i organisationen utan att komma tillbaka med svar. Tonläget mellan ledning och medarbetare är präglat av konflikt och misstänksamhet.
Det finns en allvarlig förtroendekris som går i bägge riktningar. Trots ett starkt engagemang bland sjukvårdens professioner för sjukvårdens styrning och framtid upplever vi alltför sällan att vår kompetens tas till vara i dessa frågor. Det är i ljuset av detta engagemang man skall se medarbetares frustrerade brev till folkvalda politiker och regionens högre tjänstemän.
Gotländsk sjukvård har enligt nationella kvalitetsregister medicinska resultat i god svensk standard, det vill säga i absolut världsklass. Medicinska resultat vi kan vara stolta över. Kan detsamma sägas om kvalitetsmåtten som beskriver sjukvårdsledningens verksamhet?
Vi vill mena att vi uppnått dessa medicinska resultat trots vår organisation och hälso- och sjukvårdsledning, snarare än tack vare.
Vi som skriver detta brev är sedan länge anställda i den Gotländska sjukvården. Vi ser med stor oro på den ledningsstruktur vi verkar i och dess uppenbara tillkortakommanden. Otydligheten i ledarskapet och avsaknaden av klara beslutsmandat gör det mycket svårt att driva och vidareutveckla den gotländska sjukvården och därmed även att få en ekonomi i balans. Sjukvården trampar vatten.
Oavsett politisk färg delar vi den slutsats Mats Linder drar i sin ledare GA 20160603: ”Något måste definitivt göras”, och vi är övertygande om att medarbetarna i sjukvården, trots alla frustrationer, står beredda att bidra med sin kunskap och sitt engagemang, om de efterfrågas och ges utrymme i organisationen.