LEDARE GOTLÄNNINGEN Vi är inne i andra halvan av ”Vänliga veckan” och just i dag finns utrymme för ännu lite extra vänlighet och kärlek på ”Alla hjärtans dag”.

Vänlighet handlar för mig inte bara om att vara snäll utan det handlar väldigt mycket om hur man ser på sin omgivning. Hur jag själv agerar i ett sammanhang där man är beroende av varandra för att trivas och må bra.

Det finns en hel del saker som triggar mig när det gäller detta.

Nu har jag börjat så det går inte att stoppa, så förlåt alla ni som förväntat er en politisk analys av världsläget. Det blir något annat i dag.

Omväxling förnöjer som det heter.

Mina triggerpunkter är handlingar och ageranden som visar att en person struntar fullkomligt i att något blir ett problem för nån annan, bara hen själv slipper ta i det.

Ja, jag talar om disken i personalrummet som man lämnar för att ”man inte hinner” och eller för att ”det var fullt i diskmaskinen”.

Eller när du retar dig på något som står i vägen och flyttar det till en annan plats så det står i vägen för nån annan, istället för att lösa problemet.

När du tar det sista kaffet utan att ens reflektera över att du borde sätta på nytt till dem som kommer efter.

Du ställer dig med bilen mitt framför entrén när det finns en hel parkering tre meter därifrån.

Nån mejlar till dig när hen borde mejla nån annan men du skiter i att svara hen för ”det är inte ditt jobb”.

Små, små saker som brutalt avslöjar hur mycket du struntar i att ditt sätt att agera får konsekvenser för andra. Hur lite du bryr dig om det sammanhang du är en del av.

Mina empiriska studier i detta visar inga tecken på att detta beteende är ”manligt” eller ”kvinnligt”. Det handlar om en personlighetstyp.

Mina erfarenheter visar också att den personlighetstyp jag själv tillhör skulle må bra av att sluta reta upp sig så på dessa personer som glider genom tillvaron i en tunnel av teflon. Ingenting fastnar. Du säger till dem att de står i vägen för dig när du ska in i affären och du får en blick som säger allt om hur mycket personen bryr sig om detta faktum.

Du borde verkligen bara andas och släppa det.

Men du kan inte.

Hela resten av dagen går du och tänker på vad du borde ha sagt och spelar upp situationen gång på gång med olika punch lines.

Som en idiot.

Jag har en egen metod jag med framgång använder, tyvärr inte så ofta.

Det är att tänka sig att personen du just vill slå i skallen av något skäl, är ditt syskon, bästa vän eller nån annan person du tycker om. Just dessa personer har vi ju av naturliga skäl väldigt mycket större fördragsamhet med om de skulle råka göra något som kan tyckas själviskt och omoget.

Så när en bil väntar i sista stund med att blinka när du stått och väntat på att den skulle köra förbi kan du istället för att svära och gasa iväg med spärrande däck tänka ”Nej men se, där kommer NN, vad tokigt att hon glömde blinka”.

I alla fall kan vi försöka tänka så bara den här veckan? Eller åtminstone i dag?