Gotlands Allehanda Liberalernas riksdagsledamot Emma Carlsson Löfdahl lyckades maximera ersättningen från riksdagen för ett andra boende i huvudstaden genom att skriva andrahandskontrakt på makens bostadsrätt till ockerhyra. Liberalerna ville att hon skulle lämna sin riksdagsplats, men Emma Carlsson Löfdahl har funnit en alternativ lösning. Hon lämnar partiet, som hon kallar ”fegt”, men sitter kvar i riksdagen som politisk vilde.

Hur kan det komma sig att hon kom till en sådan slutsats? Vad får henne att klamra sig fast vid sin riksdagsbänk? Kan möjligen detta – också – bero på privatekonomiska hänsyn?

Emma Carlsson Löfdahl valdes in i riksdagen redan år 2010, vilket gör att hon får inkomstgaranti enligt det gamla systemet. Och enligt det gamla systemet kan en riksdagsledamot som suttit så länge få inkomstgaranti ända tills dess att hon blir 65. Men bara om hon fyllt 50. Och eftersom hon är född 1970 så fyller hon inte 50 förrän september nästa år. Om drygt ett och ett halvt år, så kan skattebetalarna få nöjet att förse henne med arbetsfria inkomster ända till år 2035.

Om hennes parti förtjänar omdömet ”fegt”, vilket ord tycker Emma Carlsson Löfdahl i så fall kan sammanfatta hennes egen karaktär?