GOTLÄNNINGEN C-DEBATT Vid senaste regionfullmäktige den 19 november beslutades om Region Gotlands budget för 2019. En ny del i Alliansens budget som fastslogs vid mötet var att regionstyrelsen ska få i uppdrag att bereda förslag för att återinföra utmaningsrätten inom Region Gotland.

Erik Fransson skrev en kritisk ledare den 21 november om fullmäktiges beslut att återetablera utmaningsrätten. Men Erik Fransson verkar ha fått beslutet om utmaningsrätten om bakfoten då han i sin ledare hade som exempel att Solklintsskolan nu efter beslutet, ja i vart fall rent teoretiskt, skulle kunna utmanas av en friskola.

Då känns det ju bra att jag kan lugna Franssons farhågor genom att meddela att utmaningsrätten över huvud taget inte berör skolverksamheten inom Region Gotland. Detta eftersom tillstånd för etablering av friskolor utförs av Skolverket. Så utmaningsrätten kommer på intet sätt riskera att bidra till att ”stjäla” någon skola på Gotland, så som Fransson beskrev det i sin ledare.

Utmaningsrättens syftar förstås inte heller till att stjäla någon del av regionens verksamhet. Det är i sammanhanget viktigt att förstå att regionen själv beslutar om de regler som ska gälla vid införandet av utmaningsrätten, så som vilka verksamheter som ska ingå och hur handläggningen ska gå till. De delar av regionen som utgör myndighetsutövning, strategiska ledningsfunktioner och andra områden som enligt lag/förordning måste utföras av en region/landsting får inte heller utmanas.

Själva syftet med utmaningsrätten är att pröva verksamheter som bedrivs av regionen både kostnads- och kvalitetsmässigt, men kan även vara en del i att öka mångfalden och förbättra den regionala verksamheten. Utmaningsrätten kan även styras av att kunderna i form av våra medborgare aktivt väljer en utmanande verksamhet för att den helt enkelt är bra eller till och med bättre än en regional verksamhet. En positiv effekt av utmaningsrätten är också att det i slutänden kan gynna företagande och näringsliv.

Utmaningsrätten som fenomen är inte heller något helt nytt. Enligt hälso- och sjukvårdslagen är varje landsting och region till exempel redan i dag skyldig att införa så kallade vårdvalssystem som ger medborgarna rätt att välja mellan olika vårdgivare i primärvården. Alla vårdgivare som uppfyller de av landstinget beslutade kraven i vårdvalssystemet ska ha rätt att etablera sig i primärvården med offentlig ersättning.

Ett bra exempel på vad vårdvalssystemet konkret resulterat i på Gotland är etableringen av den privata vårdcentralen Visborg. Jag var själv en av de medborgare som frivilligt valde att lista mig vid den då nystartade privata vårdcentralen 2008. Målet med etableringen av Visborg vårdcentral var att läkarna ville jobba på ett nytt och bättre sätt genom att skapa en större delaktighet i vården för både vårdpersonalen och patienterna.

Vi måste våga se utmaningsrättens möjligheter precis som vårdvalssystemet redan visat prov på.