Krönika Gotlands Folkblad Frågan om hemkomsten för IS-krigare är oerhört knepig och rymmer för mig olika känslor.

När jag läser och ser intervjuer med de som vill hem till Sverige, till tryggheten så blir jag arg och ryggmärgsreflexen säger att de skall inte hem till det trygga Sverige som de nu plötsligt hyllar. Ett demokratiskt västerländskt land som de tidigare vänt sig ifrån, att de var beredda att jobba för en av världens värsta mördarmaskiner. För mig är det helt obegripligt att man kan vilja stödja och vara en del av ett skoningslöst mördande. De kan få vara kvar i den brutala värld de valt att vara en del av och ta konsekvenserna.

I nästa stund så sansar jag mig och den humanistiska ådran i mig träder fram och tar överhanden. Jag är fostrad i en demokrati och värnar den starkt, för allt annat är sämre. Vi får inte förakta så att vi blir som dem. Vi måste sansa oss och låta demokratin ta överhanden och att rättssystemet träder in. Kan rättssystemet påvisa deras skuld skall de dömas, om inte så har de all rätt att vara svenska medborgare. Vi har dessutom att se till barnperspektivet. Det kommer inte att vara lätt för dessa människor att komma hem. De som inte blir dömda i domstol kommer att dömas ändå. De kommer att ha oerhört svårt att få jobb, bli en del av ett socialt sammanhang, vilket är ett problem i sig.

De konservativa högerkrafterna i Sverige tävlar i att föreslå populistiska lagändringar som är oerhört tveksamma i ett demokratiskt land och aldrig skulle komma på tal i normala fall.

Mats-Ola Rödén (L), ordförande i Hälso- och sjukvårdsnämnden har valt att åka på semester istället för att vara med och utse ny direktör för sjukvården på Gotland. Han har fått berättigad kritik av Filip Reinhag (S). Att skylla på att han hade en sedan länge bokat semester är bara trams. När han bestämde sig för att sparka Maria Dalemar så visste han om sin semesterresa och som ordförande kan han styra när annonseringen skall starta och när intervjuerna skall planeras in.

Läser att regionen valt att inte söka projektpengar för sociala företag. Jag har förståelse för att man i vissa sammanhang tackar nej hur vällovligt det än kan vara. Alla ansökningspengar kräver motprestationer och personella resurser. Jag kände många gånger att vi pressade våra tjänstemän väl långt ibland. Skall vi göra något nytt så krävs det att man prioriterar bort något annat. Att tro att våra tjänstemän bara kan åta sig nya uppgifter i oändlighet är oerhört naivt.

Patrik Oscarsson och jag skall på lunch med Lars Thomsson i riksdagshuset på torsdag, trevligt. Hoppas han återhämtat sig efter Vasaloppet.