Krönika Gotlands Folkblad Så är den igång striden om vattnet och striden hårdnar. Lantbruksföretag kontra människors dagsbehov av vatten står på dagordningen. Kor kräver mycket vatten. Hästar också. Och plantor och folk i sin helhet. Vad kräver inte rådjuren som inte platsar i denna lokal. Vatten är överlevnad. Vatten är mat. Vattenkällor cirkulerar, förnyas aldrig. En ko som mjölkar 50 liter, behöver 80 - 120 liter vatten per dag, gubbarna i sin tur svalkar sig med en öl efter dagens mödor, en öl som kräver vatten motsvarande sex minuters dusch i framställning. Även veganmat, grödor som växer, kräver vatten.

Första gången jag insåg vidden av vatten och dess betydelse, var 1992 i Namibia, där regn är sällsynt. Strider hade blossat upp om Okowangodeltat som till sin största utbredning finns i Botswana. Att båda länderna kunde ha uttag av vatten, om det stod fejden. Under 1993 sökte jag för Sveriges Radios räkning upp olika former av nytänk kring tillvaratagandet av grundvatten eller renande av dricksvatten. Det var vattentrappor och gräs på hustak i Berlin och avloppsdammar mellan höghus på gårdar och miljögifter i öppna dricksvattendiken. Det fanns redan då en oro och ett behov att skapa ny teknik. Men människan fortsätter lättvindigt i samma hjulspår. Spolar toaletter med dricksvatten.

Jordbrukskooperationen kan inte föreställa sig att man kan återskapa nödvändiga våtmarker. Ibland går det alldeles utmärkt att expropriera mark som till cykel och bilvägar. Länsstyrelsen formar naturvårdsområden i skog och mark. Det ena kallas infrastruktur det andra turistnäring, det tredje…. Tja kalla det vad ni vill. Nöden har ingen lag skulle man säkert säga, när man nafsar efter specifik mark medan jordbruksmark har blivit helig. Våtmarkerna däremot var en gång bara att ta. Utan tanke. Utan kunskap.

Fler innevånare önskar regionen, gläder sig åt ett enda större vattenverk på Sudret men glömmer eller gömmer alla regler kring vatten som påverkar landsbygden och bygglov.

Åkermark påverkar också bygglov i dag. Ingen brunn får borras inom 50 meter från åkermark och 25 meter från väg. Salthalten i en brunn får inte överstiga 100 mikrogram. Tjänligt med anmärkning kan man glömma. Oavsett om det är drickbart. Vid besök på regionen för frågor om bygglovsförfarande fick jag inget besked om vad som gällde för brunn vare sig salthalt eller åkermark. Det handlade bara om kultur och fornminnen och att inte bygga på åkermark. Vatten/brunn blev alls inte klargjort och när man väl får ordning på vem som kan ha rätta uppgifter, har de som söker bygglov pungat ut med stora summor och hamnar i ett ekorrhjul.