Gotlands Allehanda Det finns en oförståelse för klansamhällen i Sverige. Det bidrar till en konflikt mellan den liberala staten och klanen. Litteraturhistorikern Johan Lundberg är tillsammans med journalisten Per Brinkemo redaktör för den nya boken Klanen: Individ, klan och samhälle från antikens Grekland till dagens Sverige (Timbro förlag 2018). Vad är skillnaden på det svenska samhället och ett samhälle som bygger på klantillhörighet?

– Det svenska samhället är i många fall extremt. Det bygger i hög grad på självförverkande. Ofta är svenskar ointresserade av vart ifrån de kommer. Svenskar hyser heller inte respekt för sina förfäders normer, utan i många fall ses dessa som en barlast.

– I ett klansamhälle är individens status beroende av klanens anseende. Det är ett samhälle som är baserat på gemenskap, samhörighet och kontakt med rötterna. Dessa kan ha en stark attraktionskraft. I Sverige har många inte velat förstå detta.

När är det som tydligast att klansamhället och det svenska samhället, som bygger på den liberala demokratin, kolliderar?

– När det gäller brottslighet som grundar sig i klanen. Det syns också när människor från andra länder, där samhällena är uppbyggda runt klaner, kommer till Sverige och inte förstår hur en stat fungerar.

Hur har Sverige hanterat krocken som nu har uppstått?

– Många har varit naiva. Genom åren har uppfattningen om att det svenska systemet är normalt rotat sig. Man har inte velat kännas vid att det finns skillnader mellan hur olika gemenskaper är uppbyggda. Då har man heller inte förstått den klyfta som har vuxit fram i samhället.

Varför har man inte velat tala om detta?

– Det har funnits två ideologiska ytterligheter. Den ena är den konservativa högernationalismen, vilken inte omfattar många. Ideologin ser andra människor som fiender och att det kulturella arvet är sedimenterat – individen kan inte frigöra sig ifrån det. Den andra utgångspunkten är föreställningen om att det kulturella arvet inte spelar någon som helst roll. Rent generellt ligger nog sanningen mellan dessa två ståndpunkter. Kulturen spelar roll, men detta betyder inte att människor inte kan förändra sig.

Vad har Sverige för utmaning i att motverka ett klansamhälle?

– Om Polisen och samhället inte klarar av att komma tillrätta med brott kommer vissa att hellre vända sig till en klanledaren. Ju mer dysfunktionell staten är, desto lättare har klanen att överleva. Men en fungerande stat framstår ändå för de flesta människor, på sikt, att var ett attraktivare alternativ.

I dag finns det länder som fortfarande har klanstrukturer. Hur tror du att omvandlingen kommer att se ut?

– Poängen är att utvecklingen måste ske organiskt. Det är min känsla. Det går inte bara att bestämma att ett land ska ha en stat som präglas av det västerländska samhället. Det krävs att länderna ska se fördelarna med en stat.

Från 1200-talet fram till 1600-talet gick Sverige från ett samhälle med klanstrukturer till en stat. Hur har denna utveckling sett ut?

– Egentligen måste vi se längre tillbaka. Människan har haft en dålig förmåga att överleva utan att organisera sig i större sammanslutningar. Men detta förändrades i den kognitiva revolutionen för 70 000 år sedan. Människan började organisera abstrakt information genom att skapa fiktion och berättelser. Det är genom detta som människan sedan har kunna implementera moraliska förhållningsätt. De har sedan kunnat leva genom generationer. Det höll samman gruppen, vilket har kunnat organisera hundratusentals personer.

– I den här processen är klanen väldigt viktig. Den har extrema konkurrensfördelar.

Men detta förändrades?

– I högre grad gick, och går, samhällena mot individualism och självförverkligande. Då började människan att laborera med idéerna om hur staten är organiserad och man såg strukturer med klaner som hämmande mot civilisationens utveckling.

– I det antika Grekland fanns det motsättningar som de var tvungna att hantera, då blev en omorganisation nödvändig. De försökte då bryta upp blodsbandsbaserade lojaliteter.

Varför kom vändpunkten?

– I ett klansamhälle fungerar inte rättsmätningen. Blodshämnden utvecklades och vendettor kunde ske i generationer. Det är klart att fler och fler såg att ett annat system kunde vara bättre.