Ledare Gotlands Allehanda Barnen till IS-terroristerna ställer oss inför svåra val. Å ena sidan är barn symbolen för oskuld och renhet. Å andra sidan får barn ofta bära skulden för sina föräldrars synder och brott. Och Islamiska staten har begått förbrytelser så grova, så oförlåtliga, att vi har fått förlänga skalan för ondska för att kunna placera dem.

Vi bör inte låta våra sämre sidor diktera hur vi hanterar dessa barn. Samtidigt måste vi erkänna för oss själva att situationen inte låter sig hanteras så enkelt som många vill. Vi kan inte bara flyga ned ett plan och lasta in en bunt ungar och flyga hem.

Till att börja med: Vilka är det vi ska ta hem? Frågan är allt annat än trivial. Vi måste börja med att fastställa vem som är vem. Därefter kan vi utreda om de har rätt att komma till Sverige. Det är inte lätt men det måste göras. Många barn är sedan tidigare okända för svenska myndigheter då de har fötts i Syrien eller Irak. De har aldrig varit i Sverige. Därtill pågår fortfarande strider och det saknas en ordentligt organiserad motpart.

Många kan fortfarande ha föräldrar i livet. Det ställer till det. Vi vill inte att föräldrarna ska sätta sin fot i Sverige. Är de svenska medborgare har de förvisso rätt att komma hit men det finns ingen anledning att hjälpa dem med det. De brott de har begått eller underlättat är så grova att de har förbrukat all rätt till medlidande, omtanke eller hjälp.

Därtill har de rätt att ta barnen utomlands. Vi kanske inte gillar det och socialen bör omhänderta barnen i samma ögonblick som de sätter sin fot på svensk mark igen, om så skulle ske. Men de har rätt att välja att leva i resterna av kalifatet.

Det måste därmed utredas inte bara vilka barnen är utan också om deras föräldrar verkligen är döda eller inte. Föräldrarnas vilja kan vara att barnen ska stanna kvar. Barnen kan även ha föräldrar som inte är svenska medborgare. Med vilken rätt skulle Sverige separera dessa barn från sin levande förälder bara för att vederbörande inte är svensk? Eller är tanken att ta hit även den föräldern och därmed öka antalet terrorister i Sverige?

Väl i Sverige syftar lagen till återförening så tar vi hit barnen har vi inte mycket att välja på. Men målet måste vara att minimera antalet terrorister på svensk mark. Rimligtvis är det den levande förälderns land som har det största ansvaret för barnen. Varför skulle vi prioritera dem framför exempelvis de unga flickor som varje år förs utomlands mot sin vilja för att giftas bort till äldre släktingar på grund av att de blivit för svenska?

Utöver allt detta har IS haft ett stort antal skolor där barn har drillats i att föra terrorkrig. Även detta måste tas hänsyn till innan barn från IS sätts i skolor eller förskolor med andra barn.

Situationen med de så kallade IS-barnen är en av de mest komplicerade vi har ställts inför på länge. Av omsorg för såväl dem som oss själva måste det göras grundligt och korrekt. De har inte valt den här situationen, men det har inte vi heller.