Gotlands Allehanda Kommunalskatten är högre i dag än för 25 år sedan rapporterar Sveriges Radio (26/11). Siffrorna kommer från en sammanställning gjord av Internationella Handelshögskolan i Jönköping. År 1992 var det inte ens två av tio kommuner som hade en skatt över 32,80 kr per intjänad hundralapp. Id ag är det över sex av tio kommuner. I de kommuner där ökningen är som störst har skatten höjts med flera kronor.

Enligt Charlotta Mellander, professor i nationalekonomi, som sammanställt siffrorna, förväntar vi oss mer av det offentliga i dag än vi gjorde för 25 år sedan. Och som en medborgare säger till SR, "går det bara till någonting bra, så är det väl ok". Det är en lika vanlig som riskfylld missuppfattning. Allt högre förväntningar på vad det offentliga ska göra riskerar att leda till en spiral av allt högre skatter. Och allt mindre inflytande för medborgarna över vad deras pengar går till.

Allt högre skatter i kommunerna är ett problem för hela samhället. Det finns alltid en risk att skatterna höjs istället för att effektivisera den offentliga sektorn. Vidare leder ett högre skattetryck till relativt lägre tillväxt, och därmed lägre skatteintäkter. Samhället hamnar i en ond cirkel av högre skatter och minskad produktivitet.

Varningar har höjts angående hur samhället ska finansiera den offentliga sektorn när skatteunderlaget viker bland annat på grund av en åldrande befolkning och en stundande lågkonjunktur. Det konstateras att skatterna behöver höjas om man inte ska behöva dra ned på välfärden. Många tar detta för intäkt för att skatterna måste höjas. Men det riskerar att ytterligare förvärra den onda cirkeln och riskerar att permanenta ännu högre skattenivåer.

Ett mer produktivt synsätt är att sänka skatterna på arbetsinkomster, för att på sikt öka skatteunderlaget. Det är vad den tidigare alliansregeringen gjorde genom jobbskatteavdragen. Syftet med jobbskatteavdraget var att göra det mer lönsamt att arbeta. Med en högre disponibel inkomst får de som arbetar större egenmakt över sina intjänade pengar. Det är principiellt rätt och uppskattades av många väljare. Skattereduktionen för också med sig de goda konsekvenserna att fler söker sig till arbete och fler arbetar mer. Det leder i sin tur leder till högre skatteintäkter. Tankesmedjan Timbro har beräknat att jobbskatteavdragen ha ökat sysselsättningen med runt 100 000 personer. Jobbskatteavdraget skapar en god cirkel – en motkraft till den onda cirkeln av ständiga höjningar av skatten på arbete.

Det finns dessutom kommunala fördelar med jobbskatteavdraget. Eftersom skattesänkningen är statligt finansierad, minskas individens kommunalskatt utan att kommunen förlorar skatteintäkter. Kommunerna kan således dra nytta av jobbskatteavdragets positiva effekter utan att bekosta dem själva.

Att sänka skatterna för de med lägst inkomster, tillsammans med att minska världens högsta marginalskatter, är ett centralt borgerligt projekt. Det är väl värt att tänka på. En socialdemokratisk budget lär inte innehålla något sådant.