Ledare Gotlands Folkblad Nu när valresultatet för regionfullmäktige är i det närmaste klart kan vi konstatera att inget av de gamla blocken fick egen majoritet. Frågan vi ställer oss blir då helt naturligt; hur kommer regionens politiska styre formeras den kommande mandatperioden.

Om vi fortsätter att tänka i blockpolitikens förlegade hjulspår så skulle Centerpartiet välja att regera med Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna.

Men jag ser flera problem med det. Det stora är att de inte har egen majoritet. Jag har då svårt att se Centerpartiet sätta sig i ledningen för ett ”går det så går det” styre. Det vill säga att de lägger fram sina budgetar och förslag på vinst och förlust och hoppas att något annat parti ska nappa. Det är C för seriösa för att göra.

Något som jag ser blir ännu tydligare då Eva Nypelius i en intervju på Helagotland.se uttalar sig på följande sätt:

”Vårt första alternativ är Alliansen, men vi måste kunna styra Gotland genom en stabil ledning. För mig är det jätteviktigt, men vi vet inte exakt hur det ska gå till.”

Jag tror också att det blir svårt att förhandla först inom den gotländska alliansen för att sen också förhandla in ett gemensamt förslag med ett eller flera ytterligare partier.

Då måste först de fyra allianspartierna diskutera fram ett gemensamt förslag, för att sen förhandla med nästa parti. Något som kan bli svårt i exempelvis budgetfrågan. Hur mycket förhandlingsmån finns det kvar att göra för att budgeten ska få majoritet?

Risken finns med andra ord, om alla fyra borgerliga partier ska få sina vallöften tillgodosedda, att vi får se en byggboom utan dess like, där det byggs ny ishall, ny simhall och ett parkeringsdäck på lasarettet samtidigt som byggtakten på lägenheter fördubblas? Och allt detta sker samtidigt som Romabadet öppnas igen med de kostnader det medför, oavsett om det öppnas i egen regi eller säljs till någon privat entreprenör? Då blir det dyrt för oss gotlänningar.

Nej, då tror jag mer på den enkla och kloka lösningen där Centerpartiet som största majoritetsparti väljer att ta stöd av och samregera med Socialdemokraterna. Centern kommer givetvis att få de tyngsta uppdragen då de sitter med trumf på hand som största parti i det största blocket, men det ser inte jag som ett problem.

Däremot blir förhandlandet betydligt enklare, då bara två partier behöver komma överens. Dessutom två partier som bägge är sprungna ur folkrörelser och därmed är vana att hitta lösningar istället för låsningar.

När det gäller ett eventuellt samarbete från något utav blocken med Sverigedemokraterna ser jag förutom de vanliga ideologiska problemen, som är stora nog, också personproblem. Eller snarar organisatoriska problem inom SD.

Partiet har vid de senaste styrelsevalen rensat ut hela eller stora delar av styrelser och ersatt dem med helt nya namn.

För att ett samarbete ska kunna fungera behövs det stabilitet och kontinuitet bland de förtroendevalda. Det måste byggas upp ett förtroende, något som dessutom innebär att partiers företrädare inte kan göra hur märkliga uttalande som helst.

Inte ens om det är partiledaren som gör dem.