Ledare Gotlands Folkblad I går inleddes en rättegång som väckt mycket uppmärksamhet. Bland annat demonstrerar omkring 150 personer utanför Västmanlands tingsrätt till stöd för den åtalade. Rättegången gäller ringa narkotikabrott, vilket inte borde vara något att hetsa upp sig över. Men det är vägen fram till åtalet som är märklig.

Det hela började i februari förra året då en kvinna anmälde att hon blivit våldtagen. Den hon angav som gärningsperson är polis, vilket gör det hela lite mer problematiskt. Det är ju polisens kollegor som, tillsammans med åklagare utreder den misstänkta våldtäkten. Förundersökningen i våldtäktsärendet lades ned i brist på bevis, då ord står mot ord. Men då prov som kvinnan lämnar för att säkra bevis i våldtäktsutredningen visar sig, enligt åtalet, ge utslag på narkotika, är det i slutänden hon som blir åtalad. Här måste jag tillägga att kvinnan nekar till brott och menar att hon inte fått i sig narkotikan medvetet.

Ursäkta språket, men jag tycker att det är åt h-lvete. Inte att förundersökningen läggs ner, för den görs utifrån den gamla lydelsen i lagen vilket gör det svårt att bevisa brott när ord står mot ord. Det är något vi fått lära oss acceptera med den lagstiftningen. Samtyckeslagen som kom till för att förbättra bevisläget trädde i kraft först 1 juli förra året, 2018.

Men att polis och åklagare använder bevis frivilligt lämnade av ett möjligt brottsoffer, för att senare använda det mot offret i ett helt annat ärende. Det är upprörande. Speciellt när det gäller ett våldtäktsärende. Vi vet att, just på grund av hur kvinnor hanteras när de anmält en våldtäkt, väljer många att avstå från att anmäla övergreppen. Det åtal vi nu ser i Västmanlands tingsrätt lär inte göra kvinnor mer benägna att anmäla att de blivit utsatta för en våldtäkt.

Åtalet ger signaler till kvinnor att om de använt droger eller gjort något annat olagligt i samband med det övergrepp de blivit utsatta för så riskerar de att själva åtalas. Med dessa signaler blir det mer eller mindre fritt fram för våldtäktsmän att förgripa sig på partydrogande kvinnor, eller män, på krogen. Vem av dem skulle våga sig anmäla då de själva riskerar att straffas. Inte för att jag på något sätt vill förmildra användande av droger, det skall givetvis vara olagligt, de som misstänks ska åtalas om bevisningen är tillräckligt stark och de som döms ska lagföra. Men när kvinnor frivilligt går med på provtagning i en utredning där de själva är ett möjligt offer för ett grovt brott, tycker jag det är fel att de bevisen används i ett helt annat syfte. Speciellt när straffvärdet i det brott som kan påvisas är så pass lågt. Hade man hittat spår som visade på allvarligare brott skulle jag kunna acceptera. Nu är visserligen maxstraffet för ringa narkotikabrott sex månaders fängelse, men enligt praxis är det sällan det utdöms fängelsestraff för att ha brukat narkotika för eget bruk.

Så här har vi en kvinna som anmäler att hon blivit våldtagen, går med på provtagning för att säkra bevis på våldtäkten, men där proverna sen används mot henne i ett åtal där hon med säkerhet inte får något annat straff än böter, om hon ens fälls. Det tycker jag är för j-vlig, för det sänder katastrofala signaler.