Gotlands Allehanda Historien om den antisemitiske överläkaren på Karolinska institutet borde ha slutat med avsked redan efter första incidenten. Istället för att hamna på plats nummer nio på Simon Wiesenthalcentrets lista över världens värsta antisemitiska händelser i fjol så hade saken då varit utagerad. Och sjukhusledningen kunnat ägna sig åt att leda sjukhus istället för att slingra sig i försöken att bortförklara att den struntat i allt vad värdegrunder heter och inte brytt sig om att hålla rent när det kom till antisemitism.

I en artikel i Flamman från 2003 noteras förtjust att sagde chef för neurokirurgen är son till revolutionshjälten och vänsterikonen Che Guevaras efterträdare i den bolivianska revolutionsrörelsen.

Det är inte långsökt att föreställa sig hur Karolinskas sjukhusledning drabbats av ett dilemma då de behövt förhålla sig till en person som både kan anses tillhöra en slags kommunistisk revolutionär adel och samtidigt uppenbarligen är fullblodsantisemit. Frågan som i sammanhanget bör ställas är varför överhuvudtaget någon skulle uppfatta kombinationen som ett tillräckligt dilemma för att inte omedelbart avskeda läkaren? För något är det som gör att Karolinskas sjukhusledning tycks ha svårt att hantera problemet.