LEDARE GOTLÄNNINGEN I lördags rapporterade Gotlands Allehanda om att Karl-Johan Boberg (C), jobbar kvar på sitt jobb vid sidan om uppdraget som ordförande för tekniska nämnden. Ett uppdrag som är arvoderat.

Det fanns inga felaktigheter i GA:s rapportering. Mer än en insinuerande underton att något är fel med detta.

Nästan alla fritidspolitiker har ett ”riktigt” jobb vid sidan av sitt politiska uppdrag. Några är pensionärer, någon studerar men de flesta yrkesarbetar.

Arvodet för uppdraget som ordförande i tekniska nämnden är inte en lön utan just ett arvode. En ersättning för det arbete man lägger ner på uppdraget oavsett hur många timmar det blir.

Regionråden jobbar inte 40-timmarsvecka så att få 60 procent av deras lön säger inte heller något om antalet arbetade timmar.

Artikeln är som sagt helt korrekt, människors reaktioner lite mindre sakliga. Inte helt ologiskt eftersom rubriken på Helagotland blir att Karl-Johan Boberg får ”dubbla löner” och folk verkar utgå från att någon är lurad, att Karl-Johan Boberg på något sätt missbrukar sin ställning. Att jobba heltid och dessutom ha ett tungt politiskt uppdrag skulle alltså vara det senaste sättet att utnyttja systemet? För andra kan det ses mer som ett föredöme än en fifflare.

Det finns ett antal personer som har rätt att ha synpunkter på hur mycket en person jobbar. Det är de som konkurrerar om hens tid. Typ familjen. Alla vi andra har faktiskt inte med saken att göra.

Folk kan ägna all ledig tid åt att spela golf, sortera frimärken, träna på gym, se på sport på tv utan att det anses ”fult”. Gillar du däremot att jobba måste det vara nåt skumt.

Finns det misstankar om att Karl-Johan Boberg inte sköter sitt uppdrag är det det som ska läggas fram, inte att han klarar av att under en begränsad tid ha två ”jobb”. Enligt kritikerna borde alltså Karl-Johan Boberg begära tjänstledigt från sitt arbete och bara jobba 40 procent eftersom han har 60 procent av en regionrådslön i arvode för det politiska uppdrag han utför på sin fritid? Eller hade det räckt att han bad om att bara få 40 procent av lönen?

Det finns politiker som skor sig på systemet och utnyttjar varje tillfälle att ta ut maximal ersättning och ibland mer därtill. Jag skrev om några exempel häromdagen.

Karl-Johan Boberg är inte ett exempel på en sådan politiker och anledningen att jag skriver detta försvarstal är att han snarare är exempel på det motsatta. Att se folk utmåla honom som en fifflare är bedrövligt.

Politker ska tåla att granskas och jag är helt övertygad om att Karl-Johan Boberg själv tar det hela med ro.

* * *

I lördags hajade jag till när jag läste Meit Fohlins (S) krönika på Gotlands Folkblad där hon kritiserade beslutet att lägga ner förskolan i Stånga. Ett beslut som ingen var glad att tvingas fatta. ”Det handlar inte ens om att spara pengar! Det är någon annan, högst oklar, filosofi som slår så hårt” skrev hon.

Att beskriva ett svårt politiskt dilemma på detta sätt är ovärdigt och inte seriöst. Eleverna i skolan får inte plats, något måste göras, plus att förskolan är så liten att det är svårt att locka personal.

Det är möjligt att det är en ”oklar filosofi” för (S) och Meit Fohlin. För mer ansvarstagande politiker är det ett högst konkret problem som behöver lösas. Man kan kritisera beslutet men då helst på saklig grund.