Krönika Gotlands Folkblad Stäng gränserna, stäng inte gränserna. Ett är säkert att möta olle i grind ställer till. En öppen värld hade vi, men slöt den samman utan att inse konsekvenserna. Ja, öppen är den för oss svenskar som reser över hela världen. Köper visum till Australien, åker till Sydafrika visumfritt. Lätt som en plätt. Omvänt ser det mycket annorlunda ut, om du råkar bo utanför det så kallade Schengenområdet och vill turista i Sverige och samtidigt besöka vänner. När är man turist och när blir man en presumtiv invandrare?

1992 i samband med uppluckringen av apartheidpolitiken for jag som frilansreporter till Sydafrika, möttes av en tysk barndomsvän, I familjekretsen fanns en ung vit kvinna utbildad socionom som arbetade med ”crime prevention” i kåkstäderna. Ingen i omgivningen visste vad hon dagligen sysslade med eftersom vita sällan eller aldrig satt sin fot i en kåkstad. Tammy tog mig med till en värld av gängkriminalitet, fattigdom och usla bostadsförhållanden. Allt som den vita apartheidregeringen gömt undan. På mina Afrikaresor har vi umgåtts. Varje gång sagt: kom till Sverige. Åren har gett henne man och tonårsbarn. Vi kommer till jul, messade hon, om det passar er. Vi åker över London, Stockholm, Gotland och avslutar med norrsken i Kiruna.

Sen tog det stopp. För plötsligt var de inga turister utan tänkbara invandrare. Hotellbokning saknades vid besök på Gotland. Svenska visumregler trädde in. Resebyrån sände migrationsverkets blanketter för invitation av vänner. Tre sidor mycket personliga frågor för varje familjemedlem. Jag förväntas veta allas födelsedatum, anledning till besöket, hur de skall bo, vem som betalar uppehälle. Om jag inte är släkt hur har jag lärt känna familjen och hur länge? Så ska de ha makens namn, yrke, arbetsplats. Hur länge som anställd och om arbetsgivaren gett semester eller annan ledighet. Hur finansierar de sitt liv i hemlandet. Men inte nog med det. Jag måste skaffa folkbokföringsintyg på att jag bor på ön i fyra exemplar. Passkopia samma sak och förväntas lämna ut hela min ekonomi som årsinkomst, sidoinkomster, eventuell förmögenhet etcetera. Alla dessa uppgifter skall jag skicka till för mig okända människor på en resebyrå i Sydafrika som ordnar visa till den färdplan som familjen valt. Allt för att jag bjöd hit vänner från Afrika för att fira jul.

Efter mycket om och men fick jag tag i en tjänsteman på Migrationsverket. Frågade om de inte önskade turister i Sverige. Turister har ju en färdplan. I den skulle de besöka oss och Kiruna. Svaret blev: vad säger resebyrån? Menar du att jag skall ringa till Sydafrika till en okänd resebyrå för att få svar och vem betalar? Det var hans mening.

Hur blev det så här tokigt?