Ledare Gotlands Folkblad Lyktor som sätts ut utanför vissa av Visbys affärer har blivit en mycket omdebatterad fråga. Detta efter att en tjänsteperson på Region Gotland påpekat för affärsinnehavare att de utställda lyktorna saknade tillstånd.

Både den borgerliga ledarsidan i en ledare med rubriken ”Lyktor är inte regionens grej" och redaktionschefen på den nya redaktionen som inrymmer såväl Gotlands Tidningar som Helagotland.se i en krönika med rubriken ”Ett lysande mörkt exempel på fyrkantighet” har här i GT kritiserat tjänstepersonens agerande.

Artiklarna i GT och på Helagotland.se som rör lyktaffären har också, som jag uppfattat det, varit kritiska mot tjänstepersonens agerande och ställt sig på affärsinnehavarnas sida. Mysfaktorn är viktig.

Även Patric Ramberg, teknisk direktör på Region Gotland ställer sig på mysfaktorns sida, så det är inte svårt att se hur det blåser snålt kring tjänstepersonen.

Visst, lyktorna ger ett mycket mysigt intryck och är inte speciellt stora och skrymmande, men det jag saknar i debatten är lite nyansering. Varför finns regelverken? Vad är orsaken till att det krävs tillstånd för att ha saker på offentlig mark?

På Facebook rasar det in kommentarer i samma kritiska anda som artiklarna och Rambergs uttalande, men med en betydligt hårdare ton. Men plötsligt, bland alla samstämmiga kommentarer dyker en nyansering upp. Gerty Holmstedt, rutinerad socialdemokratisk fritidspolitiker med bland annat erfarenhet från Tekniska nämnden, ifrågasätter varför inte tillgängligheten lyfts fram. Något som får mig att börja fundera. Hur funkar lyktorna för personer med nedsatt syn? Vilka följder får julpyntet på trottoarer och i butiksingångar för personer med nedsatt rörelseförmåga?

Under sommaren brukar räddningstjänsten testat framkomligheten i innerstaden för deras fordon. Kommer de mellan skyltdockor, reklamskyltar, klädställningar, uteserveringar och markiser? Nu i somras var även handikappföreningar genom paraplyorganisationen Funiksam med och provade framkomligheten för deras målgrupper. Ett initiativ som enligt ett reportag på Helagotland.se togs mycket bra emot av butiksinnehavarna. De välkomnade Funkisams förslag på lösningar för att möjliggöra för fler att fysiskt få tillgång till deras butiker. Kan det vara läge för att göre ett liknande tillgänglighetstest under den tid då jul- och mellandagshandeln rasar?

Nu tror jag inte att de relativt små lyktorna minskar tillgängligheten i någon större utsträckning, vilket även kan förklara Patric Rambergs hållning. Men de som verkligen vet detta är de som har funktionsnedsättningar och deras syn har inte lyfts i debatten.

Jag har inte heller sett någon kommentar från räddningstjänsten om hur de ser på lyktorna, både när det gäller framkomlighet och eventuell brandrisk.

Avslutningsvis vill jag bara nämna att jag gillar den mysfaktor julpyntandet ger, men frågor som till synes ser självklara ut har oftast också andra infallsvinklar och är sällan helt svarta eller vita. Den grå nyansen har lyst med sin frånvaro i debatten gring lyktorna och frågan om de faktiskt utgör hinder för några gotlänningar är tråkigt nog inte ens lyft innan Gerty Holmstedts inlägg och denna ledare.