Gotlands Allehanda På våren släpps korna ut på grönbete. Och att få se det är något som lockar allt fler. På enbart ett par timmar hade 50 000 personer anmält sig till Arlas olika kosläpp på gårdar runt om i landet (SVT 17/3). Mejerijättens presstjänst liknade nöjt intresset för evenemangen vid den för en rockkonsert.

Att kosläppen är en smart marknadsföringskampanj för mejerierna är det ingen tvekan om. Men så är mjölkbranschen påhittig. Arla erbjuder också barn i skolålder möjligheten att göra bondgårdsbesök, inom projektet Arla Minior. Och som ett minne av det har många barnfamiljer glas med Arla-kon stående i köksskåpet.

Samtidigt bör inte kosläppen och bondgårdsbesöken enbart ses som opportunistisk affärsverksamhet. Tillställningarna fyller en allt viktigare samhällsfunktion, eftersom det blir allt svårare för många att komma i kontakt med ett aktivt lantbruk.

Den livsmedelsproducerande sektorn är för många något avlägset. Om de flesta för några generationer sedan hade släktingar på landet eller kopplingar till gårdar, så saknar de flesta sådana band i dag. En utveckling som får ses som en naturlig konsekvens av att antalet bönder har minskat och befolkningen allt mer har koncentrerats till städerna.

De lantbrukare som finns kvar verkar dessutom isolera sig allt mer. Många har den hårda vägen fått betala priset för vad publik verksamhet kan innebära. Hot och hat är en realitet för många aktiva lantbrukare i landet. Djurrättsterrorismen har ökat drastiskt, enligt en granskning av Göteborgs-Posten (22/1). De senaste tre åren handlar det om över 200 dåd och då många bönder inte anmäler kan mörkertalet vara stort.

Det här gör att mjölkgårdarnas kosläpp är en sällsynt brobyggare mellan stad och land. Och värdet av dessa är större än det allmänbildande – eftersom en grundförutsättning för svensk jordbrukspolitik är att konsumenten kan göra upplysta val.

Svenska politiker har länge haft idén att den inhemska livsmedelsproduktionens främsta kvalitet är de så kallade mervärdena. Ett begrepp som ska fånga att bönderna här i stort följer hårdare miljö- och djurskyddskrav än konkurrenterna i EU.

När Sverige gick med i EU var tron att mat producerad under den blågula flaggan skulle få konsumenterna – inom och utanför landets gränser – att öppna plånboken. Mervärdena skulle öka betalningsviljan och därmed kompensera för att svenska lantbrukare har högre kostnader, på grund av det generella skattetrycket och annan lagstiftning. När Öresundsbron sedan möjliggjorde ännu enklare import av livsmedel var svaret detsamma, mervärdena skyddar. Men nedlagda gårdar vittnar om att strategin inte har fungerat. Och om konsumenterna saknar förståelse för matproduktionen och kvalitetsskillnaderna lär inte argumenten för att köpa svenskt bita.

Kosläppen är de kanske största kunskapsspridarna om de gröna näringarna som finns i dag.