Gotlands Allehanda EU:s ministerråd har tagit ett antal beslut för att minska användningen av antibiotika inom djurhållningen. Besluten innebär bland annat att antibiotika inte får användas rutinmässigt inom jordbruket. Det får inte heller ges i förebyggande syfte eller för att kompensera för en bristande djurhållning.

Beslutet är glädjande. WHO har benämnt antibiotikaresistens som ett av de största hoten mot den globala hälsan.

I svenskt kött är risken att få i sig antibiotika med köttet minimal, medan den är desto större med importerat kött. Användningen av antibiotika i jordbruket är i Sverige redan mycket lägre än i övriga EU. När inte längre rutinmedicinering är ett alternativ kommer kraven på kvalitet i djurhållningen att öka för att hålla djuren friska.

Det finns dock många hinder kvar för de svenska bönderna. Sverige har generellt strängare regler för jordbruket, jämfört med övriga EU. Konsekvenserna av dessa nationella begränsningar är att det blir dyrare att producera livsmedel i Sverige. Eftersom merkostnaderna inte helt kan föras över på högre priser så minskar lönsamheten för det svenska lantbruket. En del av konsumenterna tycker att det är värt att betala ett högre pris för produkter som når upp till svenska krav, men inte alla, varför importen av utländska livsmedel är hög.

Att sätta högre krav på en bransch än vad konsumenterna och staten är villiga att betala för är att sakta med säkert att ta död på branschen.

Staten måste börja ta ansvar för sina egna vägval. Och börja anpassa upphandlingarna till den verkligheten de skapat. En inte orimlig regel vore att upphandlade livsmedel ska vara producerade enligt de krav som gäller för svenskt jordbruk.