Ledare Gotlands Allehanda Nästan en tredjedel av lärarna på Gotland är obehöriga, kunde man läsa i GA i går. Det behöver inte vara så illa som det låter. För det första är ju inte obehörig detsamma som oduglig. I vissa fall handlar det om behöriga lärare som undervisar i ämnen som de inte är behöriga i. Och man kan ha talang för läraryrket även om man exempelvis saknar formell utbildning i pedagogik.

Men samtidigt måste jag ju medge att det tycks mig att läraryrket utvecklats på ett sätt som får mig att undra över varför lärarbristen inte är än värre än den är. Det måste vara många lärare som brinner för yrket. Det gäller inte alltid och inte överallt, men det är väldigt många lärare som skulle behöva betydligt bättre villkor för att utöva sin gärning.

Till en del handlar det om lönen. Men jag tror inte att det är den viktigaste faktorn och den är nog en av de enklare att faktiskt åtgärda.

Lärarrollen har systematiskt gröpts ur mycket av sin autonomi och auktoritet. Jag såg en skämtteckning som visade en lärare, en elev och dennes föräldrar. En teckning återgav 60-talet där de bekymrade föräldrarna vände sig mot eleven och begärde en förklaring till de usla betygen. På teckningen från i dag vände sig de ursinniga föräldrarna mot läraren och krävde samma förklaring.

Nyligen avgjordes ett rättsfall från en skola i Spånga i Stockholm. Föräldrarna var rasande över att deras telning bara fått B och inte A i religion. Fadern tog bland annat strypgrepp på läraren, inför vittnen. Jag har sett bilderna och övergreppet lämnade tydliga märken.

Nyligen föll domen i första instans. Föräldern friades eftersom rätten kommit till slutsatsen att föräldern KUNDE ha uppfattat det som en nödvärnssituation.

I Nybro, berättar Kvällsposten, samlade en kvinnlig lärare in elevernas telefoner, helt i enlighet med skolans regler. En elev vägrade. Och kallade läraren för ”hora”. Varvid en manlig lärare reagerade och avlägsnade eleven från klassrummet. Händelsen, som ironiskt nog inträffade på internationella kvinnodagen, är numera föremål för förundersökning efter polisanmälan. För tydlighets skull kan det vara bra att påpeka att anmälan gjordes mot den manliga läraren av eleven och hans föräldrar.

Jag har tidigare berättat om läraren i Malmö som kastade ut en elev från en lektion, i ett försök att värna sin egen och de andra elevernas arbetsmiljö. Efteråt ansågs åtgärden helt motiverad. Men Barn- och elevombudet, som lyder under Skolinspektionen, kräver skolan på 25 000 i skadestånd. Och läraren såg sig tvungen att lämna sitt jobb.

I Helsingborg hoppade Anette Jernström in som lärarvikare, efter att ha varit frånvarande från skolvärden i 30 år. Efter att ha ägnat sig åt utbildningar för banker, företag och myndigheter berättar hon hur det var att återvända till skolvärlden i en insändare i Helsingborgs Dagblad. Bland annat om vad som hände när hon bad en elev att stänga av datorn.

”Han tittade inte ens upp och fortsatte medan han mumlade ’Mm’. Jag sa till igen. Mitt tonläge var skarpare andra gången och jag gick samtidigt fram till honom. Han tittade då upp och sa ’snart’. Jag svarade ’nä, nu!’ och då skrek han ’håll käften!’.

De fall jag återgett är ju bara enskilda händelser? Jo, men jag skulle kunna lista hur många ”enskilda händelser” som helst. Hur många måste de bli innan de inte är enskilda längre?

Lärarna förväntas kunna skapa en god lärmiljö, men de har högst oklara befogenheter för att göra det. Och den som verkligen ingriper riskerar att få surt efteråt. Stödet från skolledningarna är ofta alltför svagt.

Lägg till detta att lärarna tyngs och distraheras av administrativa pålagor och dokumentationsplikt. Dessutom har lärarutbildningarna sedan länge hamnat i vanrykte så att det nu i stort sätt bara krävs en puls för att sig in.

Jag känner mig kluven. Å ena sidan känner jag sympati när lärare bönar och ber om att det måste vara slut med att behandla skolan som en politisk experimentverkstad. Å andra sidan har ju dessa experiment skapat en skola som tycks behöva något av en attitydrevolution och reintroduktion av nygamla värderingar.

Normkritiken, då? Nej, men behovet av normer är kritiskt.