Gotlands Allehanda Våren förknippar jag med barnskratt och kosläpp och om några månader kommer dessa två att mötas igen, hoppas jag.

Vi har den senaste tiden haft debatter där hot och hat mot bönder och deras verksamheter varit i fokus. Aktivisternas gärningar har blivit kända för en större publik. Politiker, poliser och personer med pondus har blivit tydligare. Det finns igen acceptans för huliganer som genom hot tvingar fullt legitima verksamheter, som att mjölka kor, att upphöra genom djurrättsaktivism.

Människor vars gärning ytterst leder till att djur dör har under en lång tid trakasseras av aktivister. De anser att djur och människor har samma rättigheter. I deras värld är slakterier nutida koncentrationsläger och en slaktad kalv likställs med ett slaktat barn. Dessa människor har minst sagt en stor drivkraft för att stoppa djurhållning. Jag har själv hotats till livet och jag vet producenter som får utstå mycket obehagliga saker. Att många svenskar älskar sina bönder är en liten tröst för dem när aktivisterna sätter en yxa i ytterdörren för att markera sin närvaro.

I olika sammanhang har politiker varit oväntat tydliga. De har sagt att hot och våld mot bönder inte bara är ett branschproblem, det är också ett hot mot demokratin. Men problemen är inget nytt. Politiker har i många år känt till djurproducenternas situation. De har till och med haft mycket nära relation med våldsgrupperingarna i sin opportuna jakt på #veggonorm och liknade godhetsprojekt.

Även polisen uttalar sig nu om att ligisterna ska lagföras och att man ska agera hårdare. Polisen utlovar att samma regler ska gälla för djurskyddsaktivism som för all annan typ av organiserad brottslighet. Men förtroendet för polisens och rättsapparatens prioriteringar är inte på topp efter den flathet som historiskt uppvisats för djurskyddsbrott. Och det faktum att poliser redan i dag är en sällsynt fågel på landet gör att många tvivlar på de nya löftena.

Ingen som tagit del av böndernas berättelser kan undgå att skakas av allt det som bönder tvingas tåla för att du ska få äta god mat. Jag imponeras av de bönder som tar striden. Nu är det dags för dig som konsument att svara på frågan om vilket ansvar du har för böndernas utsatthet och vad du kan göra för att förbättra deras situation.

Samhällsmedvetandet har sagt ifrån och det är en tydlig bild som tornar upp sig. Hat och hot, intrång och odemokratiska regler är inget som längre ska accepteras. Men frågan är, kommer vi slippa aktivisterna med deras hatiska skyltar och avskyvärda budskap på kosläppen i vår? Det är bra några månader kvar och då får vi facit. Blir det verkstad av pratet om hotet mot demokratin, om folkets stöd och om stävjandet av den organiserad brottsligheten, eller var det tomma ord?