Krönika Gotlands Folkblad Det är ganska händelsefattigt både i Stockholms- och Gotlandspolitiken. Det är liksom ingen nerv i politiken vilket jag tycker är trist. Jag tyckte det var som roligast när det var som jobbigast, när man inte visste vad Vänsterpartiet och Miljöpartiet skulle hitta på i min då rådande majoritet. Eller vad oppositionen skulle hitta på för fråga att profilera sig kring. Alla partier var egentligen oppositionspartier mot Socialdemokraterna. Ju svårare utmaning desto roligare och jobbigare var det. Det var bättre förr! Nu saknar jag inte politiken utan jag saknar nerven i politiken.

Ser att partiernas företrädare för tjänsterna som politiska sekreterare nu tillkännages. Känns i en del fall som att man pusslar ihop tjänsterna så att enskilda kan fortsätta med politik på heltid. Jag trodde att det skulle komma in lite nytt blod som skulle vitalisera partiernas arbete. Blir spännande och se vad de övriga partierna hittar på för skojigt.

Nerven har däremot riksdagspartierna stått för. Efter fyra månader så landade Centerpartiet och Liberalerna i det enda möjliga alternativet, en Socialdemokratiskt ledd regering. 73 punktsprogrammet innehåller både ris och ros och alla har fått något. Alla är lika nöjda eller missnöjda vilket det skall vara i en kompromiss. Nu börjar det svåra arbetet med förverkligandet och att hitta en balans som inte skickar landet in i regeringskris. Stefan Löfven (S) klarade det bra under förra mandatperioden och jag tror han hanterar det bra även denna mandatperiod. Frågan är vad väljarna ger för betyg 2022. Får man röster på att ta ansvar?

Den inre krisen för Socialdemokraterna ser jag inte mycket utav. Daniel Suhonen, socialdemokratisk vänsterdebattör, försöker med sin nya socialdemokratiska förening, men får inte så stort gehör bland partimedlemmarna, men däremot hos media. Media gillar att lyfta fram kritiska röster inom socialdemokratin och göra dessa till några sorts sanningssägare. Jag ser det sällan inom andra partier. Jag hade nog trott att det skulle bli mer liv i rörelsen men partifolk resonerar som jag att det är bättre att sitta i en regering för då kan man påverka mer. Sitta på läktaren och se på är inget som socialdemokrater gillar. Löfven kan nog känna sig trygg även om det stundar en kongress där den politiska inriktningen skall formas i två programtexter. En berör Socialdemokraternas organisationsutveckling och den andra punkten handlar om jobb, omställning och utbildning. Två oerhört viktiga framtidsområden. Regeringssamarbetet skall inte diskuteras men kommer säkert att nämnas i kongressombudens inlägg. Det blir spännande dagar.