Ledare Gotlands Allehanda När listan över ärenden är diger så brukar debatterna i regionfullmäktige vara närmast för effektiva och begränsade. Alla vill komma hem i något så när hygglig tid. Men när ärendena är förhållandevis få och små, som i går, då kan ledamöterna debattera både länge och väl (nåja) kring om man ska stoppa in ett "i huvudsak" i några nya riktlinjer för fastighetsförsäljningar. Och då formulerades ändå det man oppositionen ville uppnå med den föreslagna förändringen i nästa mening i det liggande förslaget – nämligen att man kan frångå den grundläggande principen om försäljning enligt marknadsmässiga villkor, så länge man också kan motivera varför så ska ske.

Men är ledamöterna verkligen ärliga mot sig själva, när de beslutar om dessa nya principer? Att döma av tidigare genomförda affärer så har jag på känn att undantagen kan bli så många att de kanske snarare förtjänar att beskrivas som reguljära.

I så fall kanske man borde ha beslutat om riktlinjer i stil led:

"I de fall regionen inte kan genomföra någon läglighetsaffär, realisation, gåva till underpris eller snabbförsäljning av likviditetsskäl, så kan fastigheter undantagsvis säljas på den konkurrensutsatta öppna marknaden."

Nå, mitt intryck är ändå att Regionens fastighetsaffärer med åren blivit något bättre.

När jag började på GA 2007 så hade det rödgröna styret nyligen slumpat iväg en stor del av Regionens fastigheter i innerstaden till Peab. Och Burmeister såldes till Payex under egendomliga former. Sedan dess har det inte saknats andra uppseendeväckande affärer – verkligen inte – men frekvensen av dåliga, orimliga eller svårbegripliga affärer har ändå gått ner. Och konstigt vore det väl annars när en fastighetsförsäljning kostade regionstyrelsens ordförande jobbet.

De två orden "i huvudsak" debatterades i ett flertal inlägg, däremot instruerades fullmäktiges ledamöter att inte diskutera gamla försäljningar. Nya riktlinjer handlar ju om framtiden och inte om det som sig tidigare tilldragit haver.

Synd, tycker jag. En debatt om tidigare genomförda försäljningar hade kunnat bli bra mycket intressantare – och mer betydelsefull – än den debatt vi fick. En sådan debatt hade kanske exempelvis kunnat tydliggöra vilken typ av avsteg och undantag som det är man tänker sig i framtiden och om de nya riktlinjerna faktiskt kommer att innebära några förändringar för hur Regionen agerar när fastigheter ska säljas. Det finns mycket att lära sig av historien.