Ledare Gotlands Folkblad Det händer inte ofta att jag får kommentarer på mina ledare och än mer sällan att de är odelat positiva. Men när det händer känns det alltid trevligt, och då oavsett om kommentarerna är positiva eller negativa.

Men efter min ledare den 3 januari där jag beskrev hur obekväm jag börjar bli med ljudnivån på de pyrotekniska prylarna som används i överflöd i nyårsfirandet har jag fått respons. En läsare beskriver det helvete som hans familj och då främst deras djur drabbas av varje nyår. Läsaren hänvisar även till ett antal facebookinlägg där andra djurägare beskriver hur deras djur skräms på sätt som mycket väl skulle kunna skada dem ordentligt. I mailet frågar läsaren hur detta kan ske år efter år trots de informationskampanjer som bedrivs innan nyår, där man just vädjar till nyårsfirare att tänka på djuren som finns runt omkring dem.

I ett av facebookinläggen ifrågasätts hur hänsynslös man får lov att vara utan att man ställs till svars. I de inlägg jag läst kan man tydligt uppfatta den desperationen som djurägarna har efter att ha fått tillbringa timmar med att försöka lugna ner de uppskrämda djuren. Djur som de som firat med pyroteknik mycket väl känner till.

Det jag beskrev i min ledare, att ljudnivån bara blir högre och högre, får medhåll från läsaren. Från de ”farliga” Kinapuffarna jag kom i kontakt med under min ungdom till dagens bomber har ljudnivån ökat enormt. När ljudet av pyrotekniken numera till och med känns i kroppen och fortplantas i väggarna så att tavlor faller ner tycker jag, och många med mig, att det gått för långt.

Finns det egentligen några begränsningar när det gäller pyroteknik? Så här står det i Ordningslag (1993:1617) 2 kap. 20 §, 3 kap 7§: ”Pyrotekniska varor får inte användas utan tillstånd av polismyndigheten, om användningen med hänsyn till tidpunkten, platsens belägenhet och övriga omständigheter innebär risk för skada på eller någon beaktansvärd olägenhet för person eller egendom.” I Socialstyrelsens handbok ”Buller, Höga ljudnivåer och buller inomhus” förklaras det lite närmare vad paragrafen innebär. ”Med skada menas både fysisk och psykisk skada men även barn eller djur blir skrämda räknas det som en risk för psykisk skada.”

Om jag tolkar lagen och Socialstyrelsens förtydligande rätt så är det i det närmaste omöjligt att använda pyroteknik i bebodda områden utan tillstånd, då risken för olägenhet för djur alltid är stor och då många är djurägare. Vet man dessutom att någon av ens grannar har djur skulle jag se det som en uppsåtlig överträdelse av lagen om man utan tillstånd bränner av ett fyrverkeri.

Problemet är att resurserna för att upprätthålla lagen är begränsade. Att kräva av polisen att under nyårsnattens knappa timme av firande kontrollera tillstånd och eventuellt lagföra alla som saknar tillstånd är inte möjligt. Det vi kan hoppas på är människors omdöme och att de värsta överträdelserna anmäls och lagförs. När det gäller omdömet så upplever jag att den vägen redan är körd, därför borde kraven på användandet av pyroteknik skärpas. Lagkravet på tillstånd för att använda raketer måste utökas till att gälla alla pyrotekniska prylar.

Om det inte är så att vi anser att nyårsfirandet står över lagen och att just de få timmarna ger en rätt att skrämma ihjäl både människor och djur.